Vid middagen kan man komma in på ganska intressanta diskussioner. Ibland också märkliga. Men, ni som har barn eller småsyskon vet hur det kan vara.

Idag kom vi in på ämnet gener och arvsanlag. För att göra det hela simpelt så att en nioåring skulle förstå sa vi att hälften av du är mamma och hälften är pappa. Det förstod han. Vi försökte hitta exempel och kom fram till att han ärvt sina ögon från sin mamma och sina ”pojkintressen” från sin pappa. För att se hur han reagerade sa pappa ”Vad har du ärvt från Junior då?”. Efter en stunds fundersamhet utropade han glatt, eftersom han faktiskt kommit på svaret; ”Några byxor!”.

Så rätt som det kunde vara. För några gener har han minsann inte ärvt från sin bror.

Klockan: 20:07 | Kategori: Prat | 2 Kommentarer »

Jag är en sån där människa som alltid saknar. Saknar andra människor, alltså.

Oftast handlar det om saknad efter fina vänner, särskilt de där gråmulna dagarna man bara sitter inne och deppar. Då vill man ha någon som muntrar upp det lite, kanske genom att bara finnas.

Jag saknar att ha någon att prata med, som kan komma hit. Jag har massor av internetvänner som är jättegoa, men jag har bara några få i min närhet jag kan umgås med.

Ibland är saknaden ännu värre. Den saknaden efter det man inte kommer få. Situationer som funnits, men som tagits ifrån en utan anledning.

Jag är förundrad över att livet kan ta så snabba vändningar. Att hela ens liv kan rasa på en natt. Eller en dag. Ibland går det att hitta tillbaka, ibland inte. Det gör ont att inte veta…

Alla som läser härinne vet förmodligen att jag har mycket svårt för avsked. Avsked i alla dess former, egentligen. Det kan vara att lämna en vän på tåget, det kan vara att åka ifrån ett ställe där man trivs bra. Eller, ännu värre, ta farväl av någon och aldrig mer få se denne. Avsked av fina stunder, helt enkelt. Det är jobbigt.

Klockan: 18:58 | Kategori: Allmänt, Tankar | 5 Kommentarer »

En ganska tråkig dag som vi förgyllde med filmmaraton och chattande. Jag satt vid den bärbara datorn och tittade halvhjärtat på filmerna. Junior och Eddie pratade en del, men jag la inte så mycket energi på att lyssna på vad de sa. Efter ett tag börjar de överrösta varandra mer och mer, tills Eddie ropar på mig.

”Alltså, Emma, visst finns det något i kroppen som heter krage? Junior säger att det inte finns, men det gör det visst!”

Pedagogiken inom mig försvann direkt och jag kunde inte sluta skratta.

Klockan: 18:48 | Kategori: Prat | 1 kommentar »