Jag har en stor blåsa, längst in under tungan. Det gör fettfettont och jag kan varken prata eller äta. Vi ska ha gäster från andra länder typ, och äta min favoritmat. Jag får sitta på mitt rum, eller sitta där ute tyst (men det blir svårt, jag snackar stup i ett). Maten får jag prova, annars får jag leva på sondmaten några dygn. Tacka vet jag knappen. :)
Men visst är det i alla fall lite synd om mig? ;)
Klockan: 18:04 | Kategori: Allmänt | 6 Kommentarer »
Ja, en aning synd om dig är det kanske..
Aww stackars Emma;)
Huga…Massa tröst till dig!
man ska inte tycka synd om sig själv
Hej ; Ja Du , att ha blåsa är dö jobbigt samt att de kan bränna med men de brukar försvinna efter någon dag. Det som du var sjuk i vintras var mer en tillräckligt så det får vara med att vara sjuk..
Ett: Gattis- Gattis (Dag- Otto) på namnsdagen med här ifrån / Kramis
Blääääääää inte kunna snacka är hemskt! Värre än att inte kunna äta om du frågar mig hihi.