Viktoria meddelade mig om detta när hon kom i eftermiddags. Jag visste det, men det hade passerat från närminnet till bakhuvudet, ungefär. Vi ska till Andrea med några andra från vår fd. klass. Ja, vi går ju faktiskt inte i samma klass längre. Första gången på 10 år som jag inte vet vilken klass jag ska till på hösten. Hm. Men den mest förväntansfulla sommaren också. :)

En anställningsintervju är gjord idag, och det ser ljust ut för den sökande. Dock ska vi för säkerhets skull intervjua ca fyra till; tre imorgon och en på torsdag. Jag lyckas alltid fixa så att jag inte får sovmorgon. Aja, upp och fånga dagen är väl inte helt fel! Fast Viktoria blir inte alltid lika glad när jag drar upp henne klockan nio, men är man min vän (och till synes assistent) så får man stå ut med det! Mohaha, vad jag är elak! Nejdå, hon gör det helt frivilligt. Tack. <3

Det vi är mest rädda för under anställningsintervjuerna är skrattanfall. Ni som känner mig och Alex vet hur vi kan vara. Eller, är, kanske jag borde säga numera. En eventuellt blivande assistent har vi redan gjort bort oss för. Skrattade nästan sönder telefonen imorse. Kul. :P

Getingar är inte välkomna. Bara så att ni vet.

Och om ni som ska bli intervjuade läser detta… sÃ¥… ni fÃ¥r fika om ni vill! :)

Nej, nu är det väl bäst att vi åker bort till Andrea. Idag är första dagen jag kan prata utan problem, den där blåsan var extremt envis. Och nu har Connor med familj förmodligen lämnat Bromölla. För i år. Nästa år hoppas vi att de bor hos oss, jag behöver definitivt förbättra mina kunskaper i engelska. Det är ILLA när ens familj undrar var man fått sitt VG ifrån och när nioåringen pratar tio gånger bättre. ;)

Saknar er. Redan. Men ett år går fort sägs det. Och Rhyanna har lovat att maila imorgon. Connor ska maila när armen är bra. <3

Klockan: 16:46 | Kategori: Allmänt | 3 Kommentarer »

Vi hörde inte mer ifrån dem igår. Imorse ringde Daniella och sa att operationen gått bra, men att de skulle vänta och höra vad läkarna sa, om de fick komma hem eller skulle stanna på sjukhuset. Vid nio ringde Rhyanna och sa att de skulle få komma hem, så när de hämtat dem skulle de ringa så vi kunde hälsa på och säga hej då.

Vid tolv ringde hon, så vi har varit där nu. Connor var helt apatisk, sa inte ett ljud. Åt några vindruvor, men inte långt därefter spydde han rakt ut, massor. Han hade ont också, men klagade inte mycket. Men han var verkligen helt slut. Inte så konstigt med tanke på narkosen och all morfin han fått. Dock hade jag aldrig lämnat sjukhuset om mitt barn varit i det här tillståndet. Särskilt inte om jag skulle resa till England på kvällen. Men, skönt för dem att komma hem. Jag hoppas givetvis att allt går bra.

Idag var det Tatiana som sa att vi säger hejdå varje dag, men idag var verkligen sista gången. Ses nästa år. :) <3

Klockan: 13:43 | Kategori: Allmänt | Ingen kommentar »