Första gymnasieveckan är avklarad och det går så bra. Jag har idag kunnat prata med de flesta i min klass, vi tjejer hänger ihop rätt bra nu i alla fall. Det är bara en kille i klassen (vi kallar honom för K hädanefter) och han har varit sjuk fram tills idag, kändes lite som han hamnade utanför men jag hoppas verkligen inte han kände det så. Det vore ju för dumt. Nej, på måndag ska han med i gänget!
Ja, för att göra det hela lättare att förstå så döper vi om klasskompisarna, för det är ju inte säkert att de vill vara med såhär på internet. I klassen är vi sex stycken. Det är jag, K, Li, Lo, E och M. Så nu vet ni det. Och börjar jag snacka med namn så är jag bra trött. ;)
Vi är tre i klassen som pendlar; K, Li och jag. De andra bor på elevhem inne i stan. M och E bor på samma, Lo på ett annat. Lo och E känner varandra sedan innan, M och Li har träffats förr. Ja, nästan alla har någon koppling till någon i klassen. Utom jag. Men det gör inte mig någonting, jag lär gärna känna nya människor. Som Vicki sa; man blir så insnöad annars.
Idag på lunchen snackades det lite mer och jag försökte släppa blygheten. Jag börjar bli bättre och bättre på det. Men det kanske inte är så svårt när det nästan bara är jag som pratar på lektionerna? Idag tillexempel, på medieproduktionen, så skulle vi ta foto på varandra. Läraren frågade om vi själv skulle gruppera oss eller om hon skulle göra det. Inget svar. Jag ryckte på axlarna. Ingen sa någonting. Till slut sa jag ”bestäm du grupperna då”. Ja, säger ingen nåt får ju någon öppna flabben. Och idag var det faktiskt JAG som gjorde det, tro det eller ej! ;)
Lektionerna är ganska sega. Inte sega på ett tråkigt vis, utan på ett segt vis. Det enda vi gjort på de 2 h och 20 min vi var i skolan idag var att ta några foton på varandra, ladda in dem, lära oss bifoga filer i mailprogrammet och skapa en presentation i mailprogrammet. Allt detta kunde jag i sjuan. Om inte ännu tidigare.
Jag har förståelse för att de andra kanske inte ligger på samma nivå som jag, att de behöver lite mer ingående och långsammare genomgångar. Verkligen. Men, jag tycker samtidigt, för min egen del, att det är tråkigt. Jag gör klart allt när hon bara presenterat vad vi ska göra. Men jag tror att hon redan förstått att detta är en baggis för mig. När hon frågade om någon arbetat i Photoshop innan och jag räckte upp handen sa hon att om jag ville ha fler och mer djupgående uppgifter skulle jag säga till. Jag sa ”ja, för det vill jag gärna”. Jag måste visa vad jag tycker, jag måste visa att jag vill och kan mer. Inte på ett sätt så att de andra eleverna känner sig ”dåliga”, men så att läraren kanske kan ge mig andra uppgifter medans hon går igenom enklare saker med de andra. Det räcker ju att jag får ett papper där det står vad jag ska göra & så gör jag det. Jag ska prata med någon där inne om det, så att de vet om det. Mina hjärnceller blir verkligen förslöade annars, och man blir så fett trött av att bara sitta och vänta.
Men jag trivs som tusan i skolan och jag längtar faktiskt till måndag. :)
Jag har till och med bytt mobilnummer med M, för hon var den enda i vår klass som inte skulle åka hem över helgen. Jag sa att om hon ville kunde vi hitta på något, för jag har heller ingenting för mig. :)
Klockan: 18:31 | Kategori: Allmänt | 4 Kommentarer »
Hej! Jättekul att det funkar jättebra i klassen nu, och att allt känns bättre än vad det gjorde i våras, jag är glad för att du trivs jättebra och länktar redan till måndag. Ha det så bra. Trevlig helg. Kram Moa.
Hej Emma. Det var likadant för mig när jag började gymnasiet. Jag och en tjej i klassen fick andra lite svårare uppgifter än den övriga klassen. Det funkade mycket bra.
Nu känner inte läraren dig och vet vilken nivå du ligger på. Vänta inte som jag gorde med att tala om att uppgifterna var för lätta. Efter jag talaade om hur det var så fick jag veta att en klasskompis lå på smma nivå som jag.
Vad skönt att läsa att du trivs! Hoppas du ska klara av pendladet oxå! Du vet juh vad jag tycker, men du behöver juh inte pendla i 10 år iaf… Stooor kraam!
Fattas ett n där…