Hahaha. Jag är bäst! ^^

Kom ner till Lund strax innan två, tog med vana hissen i stora hisscentrum till våning 6. Gick in på avdelningen ”Lungspecialisterna avd. 1″ och satte oss som vanligt i allrummet. Jag mindes vårt förra besök som om det vore igår, enda skillnaden var att de hade bytt plats på ett matbord och sofforna. Det var i princip det enda som skiljde avdelningen från vad den var förr.

Det enda jag inte var van vid i sjukhusmiljön är att inte varenda en i personalen känner mig. Att vissa kommer fram, tar i hand och säger: ”Är det Emma? Välkommen.” är jag inte van vid. På CSK låter det snarare: ”Men hej, Emma! Är du här nu igen? Hur mår du nu för tiden? Har du spelat in någon ny skiva?”.

Det kändes dock inte likadant som tidigare. Det var ju massa sjuka människor där? Gubbar mellan 90 och döden, som hostar, får sprutor, snackar morfin och stesolid. Och där satt.. ehm.. lilla jag? Frisk som en nötkärna och rastlös. Vad fanns att göra? Jo, en tv! :P

Vi fick som vanligt inte rum direkt, utan fick vänta ett par timmar i korridoren. Det är då man hör som mest, liksom. Usch, vad det är jobbigt att höra snack om dödssjuka hela tiden!

Anne kom så jag fick åka på en blåsning som vanligt. ;) Spirometri, kanske vi ska säga. För ungefär två år sedan, jag tror det var innan jag fick ventilatorn, blåste jag 0,4 liter. I januari/februari i år blåste jag 0,5 liter och glädjen var stor. Vi hade inte tänkt på att det kunde förbättras! Men, denna gången då? Jag låg ner och blåste, kanske har jag gjort det tidigare också men jag minns inte. Hon tittade länge och allvarligt på maskinen och jag såg orden ”JAG ÄR SÄMRE” framför ögonen. Inom loppet av några sekunder, som kändes betydligt längre, sa hon något i stil med: ”Nja, eftersom jag är sträng kan jag inte säga att det är riktigt 0,6, så vi säger 0,55. Vill du prova en gång till?”. Givetvis gjorde jag det, men dessvärre med samma resultat. Pappa såg att det visst skulle vara möjligt att nå 0,6-strecket och tog masken och sa att vi provar! Visst gjorde vi det och det funkade. Jag blåste 0,6 liter!

Om man jämför med en tjej i min ålder som har 3-4,5 liter (Vicki har 3,6 upplyser hon mig om) så är det ju väldigt lite, men med tanke på hur liten min kropp är så är det fullt tillräckligt. Det är ju inte så mycket att syresätta liksom. :P Däremot är det ju jobbigt när det är slemmigt eftersom pyttelite lätt kan täcka upp stor del av lungan, haha. Men, det är ju en KLAR förbättring och ingen är lyckligare än jag (& pappas & assistenternas ryggar, haha).

På den där host-/huffsaken blåste jag 130. För er kanske det bara är en siffra, men jag skriver ju lite för min egen skull också. Daniel blåser över 500, om ni vill ha något att jämföra med..

Jag och pappa bestämde oss rätt snabbt för att ta bilen till NOVA Lund så fort vi var klara med allt formellt. Vad ska man göra en hel kväll på USIL liksom? :P

På NOVA köpte jag present till Vicki, plus en bok som verkar mycket intressant. ”Pappa utan barn” heter den. Kommer nog känna igen mig i vissa situationer, kan ju liksom det där om vårdnadstvister nu. Dock inte på samma vis, men ändå.

Efter att ha gått runt där ett par timmar och fått i oss mat på McDonalds, det enda matstället som inte liknade en flygplats på NOVA, åkte vi tillbaka till sjukhuset. Tur som vi hade kom vi in genom BUS, trots att det egentligen var stängt. Jag trodde jag skulle hinna bli jätteuttråkad på kvällen eftersom det inte alls fanns möjlighet till internet(?) men jag gjorde matteläxa och läste en del. :)

Och gissa vem som jobbade natten där? Jo, såklart han som startade brandlarmet där förrförra gången. Sist vi var där berättade vi nämligen för honom att gången innan hade brandlarmet gått. Då sa han: ”ah, var det då jag poppade popcorn?”. Haha, fatta att det var kul! :P Och igår när han presenterade sig sa han bara ungefär: ”ja, du känner igen mig va?”. Haha, ja! Det gör jag!

Sov ganska okej i natt, hade ju med min tempurmadrass. Något bättre än utan, men inget slår min vattensäng. ;) Dock lossnade koldioxidmätaren någon gång så de var inne och pillade på den, men jag somnade om ganska snabbt. Klockan sex (antar jag, kollade inte men det brukar vara så) kom de in och plockade av mig allt, sen somnade jag om och sov till nio. Skönt, men hade ändå ont i huvudet för jag var så trött.

Lite innan tio kom läkaren, som jag aldrig träffat innan, och berättade om registreringen. För er som inte vet ska jag berätta lite ni behöver veta först.

Jag fick ventilator i februari 2007. Efter det har jag använt den varje natt, och jag kan inte sova utan. Nu i januari/februari var den för lågt inställd på tryck och längd på andetag, så de ändrade och jag fick ny tid i mars för att se så att allt stämde. Den tiden blev uppskjuten och det har inte blivit av förrän nu. Dessutom fick jag byta ventilator då den andra inte alls lydde, men denna har känts bra.

I alla fall, registreringen var finfin. Det var kanon, inte mycket att klaga på. Sist var koldioxidhalten väldigt hög, men det var utan anmärkning nu. Inget alls att klaga på. De ville nästan sänka trycket, men kom överrens om att köra på bara. :)

Kändes jättebra att höra, vi behöver inte alls oroa oss för andningen. Kanon! :D

Vi fick alltså åka hem, rätt tidigt också. Fick lite reservdelar till masken (välbehövligt) och fick snacka med en annan sjukgymnast om ny större mask till PEP-masken, för den har jag ju haft sedan jag var 3-4 år eller något, haha. :P

Vid halv elva satt vi i bilen. Jag beklagade mig över att missa tingsrättsbesöket med paletten (skolan) efter lunch och snäll som pappa var lämnade han av mig där. :) Jag ringde Lovisa som blev helt överlycklig över att få träffa mig idag istället för i övermorgon och den glädjen jag möttes av på Korridoren var underbar. :) Hon hade funderat över hur hon skulle klara sig utan mig (och Alex). Och sen kom vi dit, två dagar innan beräknat! Tänk att man kan betyda så mycket för någon?

Efter att de andra kastat i sig lite lunch begav vi oss till tingsrätten. Det var en huvudförhandling om misshandel och ringa narkotikabrott. Dock kom inte vittnet så allt blev inte avslutat. Vi satt där i två timmar. Det var intressant, lite jobbigt att det tog så lång tid men det var helt okej.

Det där med tingsrätt har jag ju hört talas om tidigare om man säger så. I ett helt år var det enda som kretsade runt oss advokater, tingsrätt, vårdnad, bodelning, m.m. Jag har lärt mig liksom. Jag vet hur det är, jag vet hur det kan vara. Jag vet vilken sal mina föräldrar satt i. För ja, de har varit där. Den gången det inte hände något och den gången pappa faktiskt fick ensam vårdnad om mig interimistiskt (som sedan övergick från interimistiskt till permanent).

Det har varit händelserika dagar & jag är trött. Men jag klagar inte. Inte än. Inte förrän jag sitter där i den tråkiga huvudbyggnaden imorgon. Tacka vet jag Korridoren! :P

Klockan: 19:41 | Kategori: Allmänt | 5 Kommentarer »

Foto: Sandra Lundin.
Den dagen var ganska bra trots omständigheterna. Lördags, Åkepromenad. Detta är på Östergatan, den innan man svänger in till Apelvägen. Frihet. Titanic, typ. Med Lisebergsparaply där det står; ”även om inte solen skiner finns här bara glada miner” eller nåt liknande. Haha.

Foto: Viktoria Johansson.
Åke, kära Åke! Kan en gris vara het så är Åke het. Ha! Han är mångas idol i alla fall! ;)

Foto: Viktoria Johansson.
Mitt öga.

Foto: Sandra Lundin.
Vi! <3

På vägen till Åke ringer Alex och då tar man högtalartelefon och pratar obehindrat i skogen. ;)

Fler bilder kommer sen, jag har skickat upp på servern så jag kan lägga upp dem i Lund. ;)

Vi åker ungefär halv ett, ska vara där två. Det är dock ingen brådska, vi har nog aldrig fått vårt rum före tre. Att sitta i det allrummet är inte jättekul. Jag ligger liksom på en lungavdelning kallad Lungdivisionen. Där ligger till 98% bara gamlingar som är allvarligt sjuka. I korridorerna hör man bara snack om strålbehandling, sövningar och liknande. Usch. Jag känner mig till och med mer hemma på lekterapin. Dit flyr jag, där finns i alla fall nåt att titta på eller nåt att göra. På tisdagarna brukar det vara ungdomskvällar, så om jag blir kvar går jag ju givetvis dit då.

Idag kommer jag vara fast på avdelningen i princip. När vi kommer dit kommer en sjuksköterska skriva in oss, fixa telefon om vi vill och gå igenom de där vanliga frågorna: ”Har du vårdats på ett annat sjukhus det senaste halvåret? Har du varit utomlands? Får vi säga att du är här om någon ringer?”. Nej. Nej. Ja. Alltid samma svar. :) Sen kommer sjukgymnasten Anne som gör spirometri på mig, samt snackar igenom hur det är med lungorna (men vi snackar alltid mest om sången, haha, för de vill ju uppmuntra mig till att sjunga eftersom det är kanon för andningen). Efter det kommer Olle, fråga mig inte vad han är för det vet jag inte, men han riggar upp all mätutrustning och mäter hur långa banden ska vara. Jag har alltså ett band under armarna typ, på bröstkorgen. Sen har jag ett på magen med en liten dosa på som känner av vilken sida jag ligger på. Jag har en mätare precis under halsen som mäter koldioxidhalten i blodet. Och sist men inte minst har jag en saturationsmätare (som aldrig sitter som den ska!) på fingret. Förut, innan jag fick ventilatorn, fick jag även ha en grimma för att de skulle veta om jag andades med näsan eller munnen.

Ja, och efter att Olle varit där kommer läkaren och gör en allmän bedömning av mig typ. Efter det är jag ledig!

Något som är lite kul är att det nästan alltid är pyttipanna när vi är där. Dock brukar det vara torsdagar, men ändå.

Dessa Lundbesöken är rätt mysiga när jag vet att jag sover bra om nätterna. Det gör jag inte nu. Jag vänder, det kryper i benen. Är jag inte slemmig i lungorna är jag slemmig i halsen. Är jag för varm eller för kall blir jag jätteorolig och vänder var femte minut. Och detta är i min egen vattensäng! Nu ska jag sova på sjukhuset. På annan madrass (dock min gamla tempurmadrass, men ändå), med en massa sladdar. Plus mina egna slangar såklart; ventilatorn och maten. Men, man ska inte ta ut något i förskott. Pappa får väl köra slut på mig ordentligt, ha värsta pingisturneringen i Ljusgården eller något. Haha! Det löser sig.

Jag älskar BUS. Jag hatar min avdelning. Jag hade så gärna velat ligga på BUS istället! Tur att man kan gå dit. Kanske träffar någon jag känner igen från någon blogg? Skulle varit kul. :)

Nu tycker jag att jag svamlat alldeles för mycket, men jag har Lovisaabstinens! Hon saknar mig och jag saknar henne. Just nu borde jag sitta i matsalen, äta äcklig mat och fnissa åt kärleken som yr där. Snacka med alla trevliga elever, krama Lovisa med våra nervöskramar. Trösta genom att föreslå att simma hem. Åh!

Men, dessa dagarna är mina och pappas. :) <3

Klockan: 11:30 | Kategori: Allmänt, foto | 7 Kommentarer »

Nu kommer en snabbrapport av dagen, bilderna är inte överförda från Vicki till mig än & snart måste jag gå.

Vi, dvs jag och Vicki, gick hemifrån vid halv ett efter att ha städat lite och packat. Vid ett var vi framme vid tågstationen där vi mötte upp Dennis. Jag var allt lite nervös, så jag gömde mig bakom Vicki, mohaha. Fast till slut såg han ju mig ändå så där sprack den planen, haha. Mot Böckmans! Vi snackade lite blygt och när vi satt på Böckmans vid ”vårt” bord, vem ringer om inte Alex? ;)

På vägen hem lurade vi Dennis att vi skulle svänga hela tiden, bara för att jag tog enklaste vägen ner för trottoarkanterna. Det var kul. XD

Efter en stund hemma begav vi oss mot Grödby och Åke. Såklart. Dennis favorit. Och bakom oss körde Alex, så vi nästan sprang in i Åkes hage. XD Dennis var nöjd i alla fall, och Åke hoppade frenetiskt i hopp om att få många fler kanelbullar än vi hade. ;)

När vi kom hem från Åke fick jag först inte gå in, för permon var så lerig. Vad gör man då? Jo, man har intressanta samtal innanför dörren. :P

Till slut var vi tvungna att lämna Dennis vid stationen. Visst, tur att han inte åkte så långt, men den där sidan av stationen är bara USCH. Så ledsen jag varit där när folk lämnat mig och åkt halva Sverige upp!

Sist men inte minst en bild på vår vän:

Foto: Viktoria Johansson.

Imorgon ska jag till Lund för andningsregistrering. Åker hemifrån runt lunch och är tillbaka på tisdag eller onsdag. Jag ska ta med den bärbara datorn och denna gången ska vi inte gå för sent till biblioteket som sist, utan skaffa internet. Efter några timmar var harpan ganska tråkigt faktiskt. ;)

Jag hinner nog blogga en snabbis innan jag åker, men annars hörs vi där! Ha det bra!

Klockan: 21:12 | Kategori: Allmänt, foto | 2 Kommentarer »

Ja, här kommer då fotona från min kamera. Sandra har tagit alla bilder. Sen har vi jättemycket bilder på Vickis kamera från Åkepromenaden också, men eftersom jag inte har någon Nikonsladd får de vänta till lilla fröken Pluppi är hemma.

Eddie knaprar tabletter och dricker soppa. Glad som vanligt, gnäller inte. Förresten, jag glömde nog berätta vad han opererades för! Det var halsmandlarna och polyperna, tydligen är det ganska smärtsamt. Men han fixar det. :)

Glädje i massor.

Eftersom Dennis the mjölkallergiker kommer på besök imorgon fick det bli solhavre istället för mjölk.

Den var inte så där jättegod. Eddie och Sandra fnyser.

Ehm.. bulldeg.

Resultatet! :D

Jag. :)

Vi! :) <3

Klockan: 20:43 | Kategori: Allmänt, foto | 4 Kommentarer »

Idag är fyramånadersdagen. Det låter som om jag och Vicki är ihop på något sätt, men det enda tänkbara är i så fall som systrar. För hon bor ju i princip här. Vi kan prata om det mesta, vi träffas nästan all vaken tid. Det är nästan så att hennes mamma varit lite suris på mig vissa helger hon bara fått se sin dotter över en kopp kaffe.

Dagen har bestått av skratt, bakning, goa ungar… och dagen är inte slut än. Vi har dessutom hunnit fundera över livet och värderingar. Vad är viktigast egentligen, att se bra ut eller att ha något mellan öronen? Man kan inte jämföra någons utsida med någon annans insida, det går bara inte. Jag tycker uppriktigt sagt synd om de som bara går efter utseende, de går miste om såå mycket. Det rör inte mig ryggen, jag har fina vänner som ställer upp i vått och torrt. De älskar mig för den jag är och det skulle krävas mycket för att de skulle svika mig, det vet jag.

När vi lagt det åt sidan gick vi till vår trogna vän, Åke the pig. Han piggar alltid upp. Och han gillade våra kanelbullar! Ha! Då gillar säkert Dennis the mjölkallergiker också dem!

Vet ni förresten hur äckligt solhavre (det man ersätter mjölk med) är? Jag vågade aldrig smaka, men Sandra och Eddie gjorde. Till och med Eddie grimaserade! Huh! Jag frågade Dennis om han verkligen drack den sörjan, men det gjorde han inte. :)

Nu ska jag räkna upp saker, händelser och låtar som får mig att tänka på mig och Vicki (som ville att jag skulle länka till bloggen bla jag fixat åt henne, för att bevisa för mina läsare att hon är mer än bara ett namn), bara för att ha det dokumenterat.

Fika och grisvaktning i Grödby. ~ Knappbyten. ~ Fika på Fenix. ~ Intervjuer på Böckmans. ~ Ringa och väcka Vicki med orden: ”Vi hämtar dig om en halvtimme, stig upp!” ~ Telefonsamtal på alla möjliga vis, helst med hemtelefonen på toaletten. ~ Gå mitt i gatan. ~ Amgems, amreps. ~ Choklad och sombreros. ~ The Garden’s Tale. ~ Skogspromenad med barn och barnvagnar. ~ Fotografering. ~ Muffins. ~ Översexualitet. ~ Bärbar dator i sängen. ~ Mottot ”det är tanken som räknas”. ~ Bio. ~ Fotassistent, matassistent och huvudassistent. ~ Vatten på Cubus. ~ Tågstationen och Ica Maxi. ~ Färga hår med sopsäckar som klänningar. ~ Sony Ericsson. ~ Tänka på samma sak i samma stund. ~ Skrattanfall. ~ Dr Piiiiiiiiil. ~ Kaffe. ~ Galna stunder. ~ Allvarliga diskussioner på msn. ~ Älsk. ~ Jordgubbsvän. ~ Jordgubbslondon. ~ Samtal vid poolen och skrik: ”JAG KLÄR AV MIG NAKEN!” ~ Måndagsdejter. ~ Godmorgon- och godnattsms. ~ Bakfullhet på Malmöfestivalen. ~ Barnens sexualkunskapslärare. ~ Samtal vid studsmattan. ~ Titanictolkning, dvs Vicki bak på permon och jag kör mitt i gatan. ~ Tar varandras vänner. ~ Dina problem är mina problem. ~ Hahaha.

Räcker det tror ni? :)

Nej, såklart inte. Bilderna kommer sen. Nu ska vi äta, ha det mysigt och bara njuta av livet. Gör som vi. :)

Klockan: 19:03 | Kategori: Allmänt, Tankar | 5 Kommentarer »

Idag blev operationen gjord. Han åkte till sjukhuset ca halv sju imorse och kom hem för en liten stund sedan. Allt har gått bra, och precis innan pratade han massor om mig. Emma hit & Emma dit. Till slut undrade sköterskorna, givetvis, vem den där Emma var. ”Det är min syster”, hade Eddie sagt då. :)

Han har ont och han har inte sagt ett ord sedan han kom hem. Han såg hängig ut, men visade stolt diplomet han hade fått (som jag har några ex av sedan tidigare :P).

Med lite piggelin i kroppen och tecknat på tv blir han nog bra snart. Jag riktigt längtar tills han kommer fram självmant och kramar mig och säger ”jag älskar dig!”. :)

Klockan: 17:10 | Kategori: Allmänt | 4 Kommentarer »

På lördag är det fyra månader sedan jag och Vicki återförenades. Fyra månader sedan den galna dagen hos Åke som slutade med sjukgymnastik hemma hos mig. Det var så fint. Tänk om vi hade vetat då vad vi vet nu?

Vi ska fira med att göra det vi gjorde då. Gå till Åke. Äta sombreros. Intervjua (kompisar denna gången!) på Böckmans. Allt som får oss att tänka på då. Det ska bli så mysigt!

För nostalgins skull sitter jag och Vicki och tittar på gamla bilder.

Resultat: Vi måste baka kanelbullar i helgen!

Resultat: Jag har förändrats! (Detta var på lekterapin i Lund i början på 2007.)

Resultat: Vi älskar julen, och längtar dit!

Och så lite om skolan och hur jag mår idag… Skolan var rätt okej faktiskt. Paletten gick snabbt, vi fick jobba hela tiden. Jag och Kåre gjorde klart alla texter vi skulle ha och pysslade lite i InDesign. Jag vet inte om jag berättat det, men vi har ett projekt i paletten som innebär att vi skriver massa texter om brott & straff och lägger in i vårt tidningsprojekt i InDesign. Ett par veckor efter lovet ska vi byta tema till mobbing.

Eftermiddagen (rörlig bild) var faktiskt inte så jobbig som den brukar vara, vi fick vara ute och filma gymnasiemässan på Yllan. Mycket skönare än att sitta och lyssna på genomgångar av stativ och sladdar, även om det också är nödvändigt. :)

Skolan i allmänhet nu känns lite halvjobbig, men det är nog mest för att jag & alla andra är så slutkörda. Jag börjar bli rätt rastlös, det är jobbigt att inte alltid få jobba snabbt. I grupparbetena är jag ju den som sätter igång gänget och får alla att jobba. Jag är den som hjälper de andra när de inte förstår. Klart jag gör det som vän, inga problem! Men ibland vill man bara jobba på liksom.

Jag är ganska trött och sliten nu också, ska nog gå och lägga mig och vila om en stund, eller i alla fall sätta mig vid tvn. Hoppar badet imorgon, det skulle köra slut på mig fullständigt, det funkar inte. Ja, och sen på måndag, tisdag och eventuellt onsdag är jag ju borta på andningsregistrering i Lund. Denna gången ska vi ge oss tusan på att skaffa internet i tid, innan informationen stänger!

Sist men inte minst; grattis Benny på tjugoårsdagen!

Klockan: 19:24 | Kategori: Allmänt, foto | 4 Kommentarer »

Vad är en bil? Ett fordon som man kör i. En bil kan köra upp till 300 km/h tror jag.
Vad är ett hus? En sak av trä och metall som man bor i. Fast det är inte bara av trä och metall, det är mycket mer.
Vad är ett dagis? Ett ställe där småbarn går i när de får ha frihet.
Vad är en mamma? Personen till barnet som hade barnet i magen.
Vad är en pappa? Han har gjort något äckligt med mamman så att bebisarna kommer.

Barn funderar.

Klockan: 18:18 | Kategori: Barn funderar | 2 Kommentarer »

Mobilfoto. Sjukt mycket löv utanför Söderport!

Och vet ni? Nu kommer jag med en stor nyhet! Alex bloggar publikt! Okej, jag ska erkänna att egentligen skriver jag detta bara för att Jozsef ska få adressen, men ändå. Så, här kommer den!

Alex blogg.

Mer om dagen kommer senare när jag vilat. :)

Klockan: 16:59 | Kategori: Allmänt, foto | 2 Kommentarer »

Jag är slut. Jag är helt slutkörd. Jag är så trött så att andningen är jobbig, jag orkar knappt sitta upp. Helst av allt skulle jag bara vilja falla ihop till en liten hög. Slappna av, liksom.

Lungorna har bråkat några dagar, jag är trött och jag saknar ventilatorn. Det brukar vara ett dåligt tecken. Alla är sjuka runt omkring mig, många går i skolan trots att de är väldigt förkylda.

Jag känner mig lite halvt sådär, men jag vill verkligen inte behöva stanna hemma. Jag vill inte missa. Jag vill orka. Jag vill inte behöva stanna hemma för detta. Ett alternativ är att ta med ventilatorn till skolan och pausa emellanåt, men helst vill jag inte se att jag använder den dagtid. Det känns som att jag är sämre då och den tanken är inte kul.

Hur många 16-åringar ska behöva planera sina dagar utifrån andning? Hur många behöver fundera på om de om ett antal år inte kommer klara att andas själv? Hur många koncentrerar sig till 100% och spänner hela kroppen för att lyfta en hand? Hur många planerar dagarna utifrån vilka som kan assistera? Hur många tänker tankarna; ”Hur är toaletten? Är det trappor in? Vem ska jag ha med mig?” när man blir bjuden på en fest?

Jag återkommer till detta när jag är piggare.

Klockan: 21:47 | Kategori: Allmänt | 7 Kommentarer »