Mitt liv är inte enkelt alltid. Så känner nog alla tonåringar det. Jag har inte bara det att bekymra mig över. Jag har SMA också. Jag måste göra allting på ett annorlunda vis. Jag måste leva mitt liv på ett sätt som ingen icke funktionshindrad gör.
Ändå är jag alltid den som väntar på svaret när jag ställer frågan ”hur mår du?”. Jag är alltid den som erbjuder mig att lyssna. Jag är alltid den som försöker ge andra förtroende för mig, den som visar att den ställer upp i vått och torrt. Detta trots alla mina egna bekymmer; både med mig själv som person och med min sjukdom och hälsa.
Jag är den som inte bara hanterar mina egna problem utan också alla andras. Jag är den som verkligen försöker hjälpa, i alla situationer. Jag hoppas att mina vänner förstått det.
Jag gör allt för mina vänner.
För vad vore vänner till för om inte för att göra varandras liv enklare?
Klockan: 23:25 | Kategori: Allmänt, Tankar | 6 Kommentarer »
