Mitt liv är inte enkelt alltid. Så känner nog alla tonåringar det. Jag har inte bara det att bekymra mig över. Jag har SMA också. Jag måste göra allting på ett annorlunda vis. Jag måste leva mitt liv på ett sätt som ingen icke funktionshindrad gör.
Ändå är jag alltid den som väntar på svaret när jag ställer frågan ”hur mår du?”. Jag är alltid den som erbjuder mig att lyssna. Jag är alltid den som försöker ge andra förtroende för mig, den som visar att den ställer upp i vått och torrt. Detta trots alla mina egna bekymmer; både med mig själv som person och med min sjukdom och hälsa.
Jag är den som inte bara hanterar mina egna problem utan också alla andras. Jag är den som verkligen försöker hjälpa, i alla situationer. Jag hoppas att mina vänner förstått det.
Jag gör allt för mina vänner.
För vad vore vänner till för om inte för att göra varandras liv enklare?
Klockan: 23:25 | Kategori: Allmänt, Tankar | 6 Kommentarer »
Jaa.. Precis. Exakt. Jag hajjar, du vet.. ;)
Vi liksom.. Bryr oss mer om andra än oss själva. Tur att vi har varandra att ta hand om då! Eftersom vi typ.. Gör likadant, och bryr oss mer om varandra än oss själva. Fattar du? Kanske inte.. Hm.. Läs då ingen i morn. Då fattar du. ^^
Du ska inte bry dig om SMA, du är sexton år gammal! Du ska bry dig om killar o kompisar! *kram*
Hej / Det är skillnad på vänner och vänner med. De som är mera vänner så finns man för varandra i bägge riktningar. Men man kan säga först hur man mår med men hur många gör det. Men att fråga hur någon mår visar/ säger allt. Men visst har de kännt och förstått allt samt de ger till dig med.
På din sista fråga så finns det bara ett klockrent svar och DU vet vad.
/ Kramis på nytt
Jag håller med föregående talare delvis. Och man skulle inte behöva vänner om det inte vore för att man tillsammans kan hjälpa varandra och sig själv på samma gång. För just det där ”hur mår du?” och någon som verkligen bryr sig om svaret har sjukt stor betydelse varese man vill eller inte. Så är det bara och alla behöver det. Någon som vill veta hur man verkligen mår på riktigt. Och ibland till och med tvingar en att tala om det. För sånt har betydelse det bevisar att man bryr sig. Särskilt när man kan känna hur det är man ska fortsätta fråga lr låta det vara så länge. Och du Emma är en sån person som kan läsa av när det är rätt läge för att fråga.
Oj, jag som inte visste vad jag skulle skriva när jag börja.
Helt rätt tänkt, men du får inte vara så snäll att du glömmer bort dig själv i allt. Stooor kraam.
Du bryr dig verkligen.. hoppas jag kan hjälpa dig någon gång med bra ord..
KRAM