Besöket hos läkaren gick bra! Verkligen. Faktiskt. Var lite nervös för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, men vi fick en hel del utrett. 

Angående höften: Jag förklarade hur det kändes, att jag känt först att den hoppade vid sjukgymnastik/bad och att den sen hoppade allt oftare och att den numera är mer fel än rätt. Och att den hoppar uppåt och inåt istället för den andra som hoppat ut och bak. Lite svårt att förklara så här, men jag bloggar ju för min egen skull också. :)

Hon sa att sannorlikheten är stor att det är som jag säger och att jag ju brukar ha ställt diagnos när jag kommer dit.. ;) Det hänger ju ihop med sömnen och benen. Jag ska försöka förklara, i alla fall så att jag själv fattar. ;)

Ända sedan jag slutade med morfinet har min sömn varit störd, mer eller mindre. I början kröp det ju massor i benen och min sömn kunde nästan inte kallas sömn, men sen var det rätt bra ett tag. Lite innan jul började jag sova dåligt igen - det tog jättelång tid tills jag somnade och när jag väl lyckades vaknade jag av ett ryck, och så höll det på någon timme. Benen var tvungna att vara HELT avslappnade, och var de väl det så spände de sig på nolltid om jag råkade spänna mig lite eller nysa eller något. Det var då jag fick stesolid och det hjälpte, benen blev avslappnade. Jag tog sista tabletten på nyårsafton och några dagar efter det kände jag hur skönt det kändes i benen. Jag “triggade” dem lite och spände och höll på men nej, de var avslappnade. Sjukt härlig känsla. :) Där och då kunde jag återigen förstå att läggdags var min favoritstund på dagen förut för att det var så mysigt. :) Dock slutade inte det hela utan har börjat nu igen och det i samband med höften gör att det blir en ond cirkel. Höftens smärta gör att det spänns, och spänningarna gör att jag får ont, osv. 

Därför ska jag börja med Brexidol igen, men inte en evighetsbehandling utan slutdatum som sist (fast att det inte blev en evighet!) utan bara för ett kort tag. Det brukar bara smärta under tiden den hoppar, när den väl bestämt sig för att vara ur led brukar det vara okej. 

Jag ska även ta stesolid de gånger det blev för jobbigt, sedan ska vi utvärdera efter ett tag huruvida det blir en gång varannan vecka eller varje dag. Jag FÅR ta det i alla fall. 

Angående att knappen läcker under/runt om knappen sades det inget mer än att jag berättade det, men jag hade inte trott att hon skulle veta något heller. Men det är alltid bra att ta sånt när man ändå är där liksom. :)

Hon kände på höften också innan vi åkte och hon tyckte den låg rätt bra då, dock betyder inte det att den ligger rätt nu när jag sitter igen. Och eftersom de inget kan göra (de kan inte operera, inte lönt eftersom musklerna ändå inte håller höftkulan på plats) är det inte lönt med röntgen. 

Det där med höfter ur led och SMA är bara en tidsfråga, sa hon. Vissas luxeras (hon förklarade det ordet, och när jag sa att jag redan kunde det sa hon att man aldrig visste vad man behövde lära mig, haha!) när de är små och vissa när de är lite äldre. Men det ÄR så liksom. De åker ur led. Luxeras.

Jag ska även få remiss till ultraljudsundersökning av hjärtat. Hon påpekade noga att det inte alls var för hon hade några hemliga misstankar om något, utan att det bara bör göras en årlig koll. Hjärtat är trots allt en muskel, även om inte SMA angriper den särskilt.

Hon frågade även hur jag kände kring allt, kring det närmsta halvåret och sånt. Jag sa att jag är trött på att vara trött. Att vara trött i kroppen men så pigg i huvudet. Vilja så mycket men orka så lite. Och hon höll med, det är ju så. Jag vill och kan så mycket men har en kropp som inte alls hänger med.

Det känns faktiskt bra att ha ordnat upp lite idag trots allt. Det kanske finns ett hopp för mitt liv också. :)