Jo, jag har ju märkt att min blogg blivit sjukt tråkig… Men samtidigt; vad ska jag blogga om om jag bara sitter hemma och hostar hela dagarna? Jag bloggar mycket för min egen skull och detta är lite mitt sätt att komma ihåg när jag gjorde vad och hur jag mådde när, osv. Och dels är det bra för släktingar och andra som vill följa mig att kunna läsa det här.

Hostan idag har varit lite jobbigare. Hostade lite mer än 2½ timme.

Hade igår väldigt ont i lungorna/luftrören, typ fem gånger mer ont än jag hade innan jag ökade inhalationerna, och vaknade med det idag också.. Haft ont hela dagen, men gör mer ont nu framåt kvällen. 

Jag har varit duktig med både C-PAP och inhalationer idag, trots att jag känt försämring varenda gång.. Ja, inte av C-PAPen då, men det gör ju väldigt ont att ta den.. 

Hostan har även ändrat karaktär. Förut var den långt ner och torr och svår att få upp och jag behövde hjälp första halvtimmen, nästan hela tiden. Därefter blev den lös och det var ganska mycket, då klarade jag att hosta själv i alla fall två tredjedelar av gångerna resterande 1½ timmen. Idag var den som första halvtimmen, hela tiden. Suck. Långt ner, satt fast, var en hel del men som jag inte fick upp. Antar att mycket ligger kvar där än och att det bidrar till smärtan.

Jag hoppas verkligen att sjukhusvisiten kommer ge effekt. Saken är den bara, att jag tror att de tror att jag hostar hela dagarna. Pappa skrev till min läkare att det handlade om morgonhosta.. Men, om jag ska vara där elva (då jag har hostat färdigt för dagen – får gå upp i tid så att jag inte hostar i bilen), då kan de inte tro att jag ska sitta och hosta hela dagen?.. Sen är det nog visserligen rätt enkelt att reta det så att jag börjar hosta, om det är det de vill för att det ska släppa. Men det är ju ingen vits att sitta där hostfri, bli inhalerad och bara bygga på smärtan?

Egentligen är jag nog inte rädd för att de inte vet hur läget är, för det kan jag ju bara berätta. Det jag är mer rädd för är hur och om det ens går att göra någonting åt det.. Jag är så himla trött på det. Jag vill till skolan. Folk saknar mig, jag saknar folket. Jag hamnar efter i skolarbetet, handträningen blir inte lika intensiv (dvs resultatet blir inte lika bra som önskat), jag… jag vill helt enkelt vara där och komma ikapp! 

Saken är ju den att jag egentligen inte är JÄTTESJUK, utan att jag bara inte blir av med det sista. Har många gånger tänkt att jag måste ta itu med saker (skolarbete, handträning, osv), men när jag väl ska göra det orkar jag bara inte. 

Snälla, jag vill inte mer.

Jag hoppas på imorgon. Förväntar nog mig mer än jag borde.

Hjälp mig.

Klockan: 18:16 | Kategori: Allmänt, Tankar | 4 Kommentarer »