Kan ju inte låta bli.. Och även om fotona är sjukhusfoto så hoppas jag det blir lite roligare härinne på bloggen. Tycker själv en blogg är mer lättsam att läsa när det finns mycket bilder. :)

Taget i korridoren där skolan och lekterapin finns. Lekterapin till vänster, skolan lite bakom där jag står och fotar och till vänster. :) Den dörren man ser bortanför denna dörren är till barnakuten. Där har jag också spenderat mycket tid genom åren! :P

Emmi blev alldeles till sig när hon hittade massa barnböcker hon älskade som barn.. ;)

Här inhalerar jag inne på rummet (nr 11, tuppen). Blev en ailos eftersom vi inte tagit med min. Tog med allt utom den, har aldrig behövt den där tidigare utan brukar använda Maxinen där. Typiskt att vi behövde just denna gången då… Men pappa tog med den på kvällen i alla fall. :)

Min födelsedagspresent till pappa. :) <3

Vid datorn på lekterapin.. ;)

Det mest hemska denna sjukhusvistelsen. Det gjorde så sjukt ont. Och jag är väldigt väldigt öm ännu. AJ, säger jag bara! Aldrig mer i den ärrade äckelvenen!

Och för att inte avsluta detta på ett fruktansvärt sätt så.. ehm.. ja, vad ska jag säga? :P Glad att vara hemma igen!

Klockan: 17:38 | Kategori: Allmänt, foto | 7 Kommentarer »

Tyvärr måste jag säga att jag inte blivit så mycket klokare av denna sjukhusvistelsen.

Igårkväll hände som sagt inget mer, förutom att en tonårskille förmodligen var väldigt trött på att vara inlagd så han skrek och skrämde halvt ihjäl halva våning fyra. :P Satt lite vid datorn på lekterapin, och sen kom pappa med bärbar dator med mobilt internet. Kvällen räddad! :D

Sov inte jättebra, men lite bättre än förväntat. Sängarna på sjukhus är ju inte direkt kända för att vara speciellt mjuka, och när man då är så sned som jag så trycker det jättedumt. Men det funkade, en natt är överkomligt. :) Vaknade också av att de mätte saturationen.. Men den var bra. Mellan 92 och 95 hela natten. :)

Imorse vaknade jag typ lite innan åtta av att de ville sticka mig i handen. Panik direkt. Aja, det kan ju faktiskt gå bra, tänkte jag. Visst… nej, sådan tur skulle vi inte ha. Hon grävde och rotade och vände och vred på både handen och nålen, men inget blod. Jag nästan skrek, så sjukt ont gjorde det! Hon fick ut kanske två droppar eller något till slut och det fick duga. När hon sedan drog ut nålen kom några droppar till, och de tog hon tillvara på.. ;) Har dock sjukt ont i handen än och den är dubbelt så stor som den andra, är svårt att skriva på tangentbordet..

Sedan kom sjukgymnasten och hennes praktikant (verkligen en bra sådan!). Dags för andningspasset… Upp i stolen och igång. Ska skriva ner hur det ser ut.

Andas tolv vanliga andetag i inhalatorn (med bricanyl eller natriumklorid).
Andas tre djupa andetag och håll andan efter varje.
Andas ut all luft tre gånger (riktigt jobbigt!). 
C-pap två minuter.
Huffa tre gånger.
Hostmaskin.

Detta ska jag göra två-tre gånger varje morgon. Kanske på eftermiddagen också, jag vet inte? De övriga inhalationerna tar jag som vanligt (andas tills det är slut). Plus två minuter c-pap en gång i timmen. 

Vi lyckades även få slemprov/sputumprov, men jag vet inte om det räckte.. I alla fall, fick åka ner på lab en sväng också och sticka i fingret. 

Det är ju ganska tråkigt på ett sjukhus, i synnerhet inne på egna rummet när man bara ständigt väntar. Jag begav mig därför till sjukhusskolan… Läraren där har jag träffat många gånger innan, men jag har aldrig varit och jobbat i den skolan som ”de andra” barnen eftersom jag bara ligger inne några dagar i stöten och då oftast är rumsbunden. Hon var i alla fall väldigt glad att se mig (jag har bara sett henne glad, undra om hon KAN vara ledsen? :P). Hon ville spela spel, som vanligt, så det gjorde vi.. Slog henne i Othello utan problem och hon sa att vi skulle ses utanför på Takis, jag skulle få välja vapen först.. Hahaha. :P

Läkaren kom dit och berättade att alla prover såg bra ut och att vi skulle få komma hem. Hennes enda förklaring till att jag hade ont var träningsvärk av allt hostande.. Möjligt? Ja. Kanske. Jag vet inte. Orkar inte tjata mer bara.

Vi ska i alla fall fortsätta med dessa inhalationerna en vecka, för det tyckte en annan läkare, och blev jag inte bättre fick jag givetvis komma tillbaka. Alltid samma när man går därifrån.. ;) 

Gick och packade ihop alla grejer, vilket är MYCKET! Hostmaskinen väger ton känns det som, och är stor som en… gris. Därav smeknamnet grisen. :P Alex fick bära det vi inte kunde packa på mig, och så åkte vi ner och ringde efter sjukresa.. Bilen är trasig nämligen, överhettad igen, suck. Klockan var då tolv, och vi fick den tidigaste resan. 13.25! För att fördriva tiden gick vi upp på andra våningen och fikade lite. Alex är fett trött i sin rygg efter ha burit på alla de grejerna och jag förstår henne verkligen.. :P

Halv två kom taxin och jag är äntligen hemma. Hem, ljuva hem! :D

Nu är det bara att kämpa vidare… Tips på hur jag ska finna kraft och motivation?

Klockan: 17:03 | Kategori: Allmänt | 5 Kommentarer »