Tyvärr måste jag säga att jag inte blivit så mycket klokare av denna sjukhusvistelsen.
Igårkväll hände som sagt inget mer, förutom att en tonårskille förmodligen var väldigt trött på att vara inlagd så han skrek och skrämde halvt ihjäl halva våning fyra. :P Satt lite vid datorn på lekterapin, och sen kom pappa med bärbar dator med mobilt internet. Kvällen räddad! :D
Sov inte jättebra, men lite bättre än förväntat. Sängarna på sjukhus är ju inte direkt kända för att vara speciellt mjuka, och när man då är så sned som jag så trycker det jättedumt. Men det funkade, en natt är överkomligt. :) Vaknade också av att de mätte saturationen.. Men den var bra. Mellan 92 och 95 hela natten. :)
Imorse vaknade jag typ lite innan åtta av att de ville sticka mig i handen. Panik direkt. Aja, det kan ju faktiskt gå bra, tänkte jag. Visst… nej, sådan tur skulle vi inte ha. Hon grävde och rotade och vände och vred på både handen och nålen, men inget blod. Jag nästan skrek, så sjukt ont gjorde det! Hon fick ut kanske två droppar eller något till slut och det fick duga. När hon sedan drog ut nålen kom några droppar till, och de tog hon tillvara på.. ;) Har dock sjukt ont i handen än och den är dubbelt så stor som den andra, är svårt att skriva på tangentbordet..
Sedan kom sjukgymnasten och hennes praktikant (verkligen en bra sådan!). Dags för andningspasset… Upp i stolen och igång. Ska skriva ner hur det ser ut.
Andas tolv vanliga andetag i inhalatorn (med bricanyl eller natriumklorid).
Andas tre djupa andetag och håll andan efter varje.
Andas ut all luft tre gånger (riktigt jobbigt!).
C-pap två minuter.
Huffa tre gånger.
Hostmaskin.
Detta ska jag göra två-tre gånger varje morgon. Kanske på eftermiddagen också, jag vet inte? De övriga inhalationerna tar jag som vanligt (andas tills det är slut). Plus två minuter c-pap en gång i timmen.
Vi lyckades även få slemprov/sputumprov, men jag vet inte om det räckte.. I alla fall, fick åka ner på lab en sväng också och sticka i fingret.
Det är ju ganska tråkigt på ett sjukhus, i synnerhet inne på egna rummet när man bara ständigt väntar. Jag begav mig därför till sjukhusskolan… Läraren där har jag träffat många gånger innan, men jag har aldrig varit och jobbat i den skolan som ”de andra” barnen eftersom jag bara ligger inne några dagar i stöten och då oftast är rumsbunden. Hon var i alla fall väldigt glad att se mig (jag har bara sett henne glad, undra om hon KAN vara ledsen? :P). Hon ville spela spel, som vanligt, så det gjorde vi.. Slog henne i Othello utan problem och hon sa att vi skulle ses utanför på Takis, jag skulle få välja vapen först.. Hahaha. :P
Läkaren kom dit och berättade att alla prover såg bra ut och att vi skulle få komma hem. Hennes enda förklaring till att jag hade ont var träningsvärk av allt hostande.. Möjligt? Ja. Kanske. Jag vet inte. Orkar inte tjata mer bara.
Vi ska i alla fall fortsätta med dessa inhalationerna en vecka, för det tyckte en annan läkare, och blev jag inte bättre fick jag givetvis komma tillbaka. Alltid samma när man går därifrån.. ;)
Gick och packade ihop alla grejer, vilket är MYCKET! Hostmaskinen väger ton känns det som, och är stor som en… gris. Därav smeknamnet grisen. :P Alex fick bära det vi inte kunde packa på mig, och så åkte vi ner och ringde efter sjukresa.. Bilen är trasig nämligen, överhettad igen, suck. Klockan var då tolv, och vi fick den tidigaste resan. 13.25! För att fördriva tiden gick vi upp på andra våningen och fikade lite. Alex är fett trött i sin rygg efter ha burit på alla de grejerna och jag förstår henne verkligen.. :P
Halv två kom taxin och jag är äntligen hemma. Hem, ljuva hem! :D
Nu är det bara att kämpa vidare… Tips på hur jag ska finna kraft och motivation?
Klockan: 17:03 | Kategori: Allmänt | 5 Kommentarer »
Hej Emma! Vad kul att du är hemma igen, det borde ha inte vart så kul på sjukhuset. Kram Moa.
Asså jag fick en tanke där ett slag när jag läste. Kan jag får låna dina… ja allt vad det nu är. Kanske jag iaf kan bli frisk XD Du är ju inte riktigt lika viktig som jag, mohahha
Hun var ikke dyktig på å stikke med nålen, au,au, vennen. Du er tapper. Du har kraften, og du må kjempe på, selvom jeg forstår det ikke er så godt og holde motivasjonen oppe***
God, varm trøstekramis
Hej igen / DU ser att pappa vet vad som behövs som ni inte fick plats med. Tänkte på läkaren som gjorde skopin samt sista op. på mig. Han är med en som är alltid på glatt humör samt humöret uppe. Man säger även när något är ett stort åbäke att det är : ” stort som ett hus”.
Inte lite att andas men vad har man att välja på. Med bilen så måste det vara något med kylningen som t.ex. vattenpumpen för det kan inte bero på årstiden som är nu. Eller på den som kör kanske (sk).
Men ni får även börja med och spela : Schack. Det kan bli rett så invecklat hur man skall dra sina drag.
Det jobbiga är när man gör för mycket av samma saker. Man får försöka att hitta på nya samt vidga sig. Hålla på med lera så finns det en uppsjö som man kan göra där när man drejar.
Hoppas att svaren på proverna kan ge något när de blir klara för det verkar i det hela som att läkarna inte vet själva vad det är.
Håller Jätte- Tummar att det tar nu sitt och far dit du vet var.
/ Ett fång med : Kämpe Styrka från mig.
Jobbigt när någon skriker sådär. Inte så kul att lyssna på. Samma på förlossnings avd. Hoho. Kraam.