Jag borde suttit med läxan nu som planerat, jag borde göra så mycket. Lära in nya assistenter, plugga järnet, snacka med kompisar. Och göra sånt vanligt. Istället får jag kämpa med alla Emma-problem.

Pappa ringde habiliteringen (min hemhabilitering) och lämnade lapp åt min läkare, så vi hoppades att hon skulle ringa upp under morgondagen. Antagligen fann hon anledningen så viktig att hon ringde upp redan i eftermiddag.

Hon sa att hade jag lika svårt att svälja både vatten och mat hade det varit något “fel” på själva sväljfunktionen. Om det däremot är lättare för mig att svälja vatten är det som om det är något i vägen, eller liknande. Det är ju det spåret jag varit inne på också. Jag känner att det jag äter stannar kvar i halsen, timmar efter att jag ätit färdigt, och harklar jag mig känner jag typ smaken på det hela. Färdigtuggad mat men som ligger kvar i halsen. Om jag då dricker för att skölja ner maten (det har man ju hört sedan man var liten och satte i halsen - “drick så går det ner, ska du se!”) åker drickan bara förbi och maten är kvar. Som fastetsad.

Ett exempel. Jag åt lite kaka vid fyra. Jag känner fortfarande det i halsen. Visst, kakor är väl goda, men det betyder inte att jag vill ha den permanent i strupen. :P

Det enda jag har hoppats på att slippa under denna resan som knappt har börjat vad gäller maten är kontraströntgen. Jag har sett det på TV och jag har hört från vänner; det är superäckligt. Den enda gången jag har fått kontrastvätska i mig, i alla fall i vaket tillstånd, var när de skulle kolla om knappen var OK och då kände jag ju knappast smaken.

Det som kommer hända nu är att jag ska på kontraströntgen. Inom tio dagar. Innan rikskampen. Weey. Jag längtar verkligen… inte. Jag är rädd. Väldigt rädd. Jag vill inte. Vill, men vill inte veta.

Detta var verkligen inte vad jag behövde nu. Och nu bara för att jag har bloggat har jag inte hunnit göra all läxa jag hade planerat, och jag orkar inte heller. All kroppslig styrka är som bortblåst och motivationen är inte den bästa. Om ni bara visste allt som händer i mitt liv just nu…

Som om det inte vore nog är det mat nu. Byta ut cookie mot köttbulle i halsen.