Runt omkring mig sitter, ligger och leker barn. Sjuka barn. Barn med förkylningar, skrikiga barn och barn som gått igenom undersökningar. Stället jag sitter på heter Barnakuten och det är ett ställe jag är van vid. Denna gången var det extra mycket barn. För en stund glömde jag bort att jag själv hade feber och hosta och det jag skulle gå igenom var som bortblåst i mina tankar.
En liten flicka som just lärt sig gå sitter och leker med några av de få roliga leksakerna som finns att tillgå. Hon är glad, mamman bekymrad. Jag hör något om EEG och epilepsi och att inte ta ut något i förskott i samtalet mellan mamman och läkaren. Flickan vinkar till mig och är jätteglad.
Då slår det mig. Såhär ska det inte vara. En liten flicka, glad och lekfull, misstänks ha allvarliga sjukdomar som kanske följer med henne hela livet. Det är så orättvist. Världen är orättvis.
Mina tankar avbryts av orden ”Nu så, Emma, ska vi gå in på rum två” och jag kastas genast tillbaka till mina problem.
Klockan: 19:47 | Kategori: Ur mitt liv | 2 Kommentarer »
Hej i kvällen / Det är tydligen någon förkylning som är i görningen för det är många som är halv snoriga och förkylda. Man kan undra allt hur värden är skapad allt med alla orättvisor som råder omkring oss. Visserligen har forskningen kommit långt fram men det finns enormt mycket kvar.
Håller tummar att du får sova ifred nu.
/ Krya på dig nattis kramis
Tjo, slut på pengar på tele.
Som det ser ut nu så blir det inget umeå då jag redan avbokat. Har redan sagt till broder att han får komma hem i helgen. Maria o theo är i byn då han börjat dagis här.