Lägerdags imorgon, jag kan knappt bärga mig! Så mycket som jag längtat denna gången har jag aldrig längtat förut, helt sjukt. Så idag har jag packat på förmiddagen och fått med ganska mycket, en del ska hämtas ut på apoteket och sjukhuset imorgon och handlas och sedan är jag redo. Och så ska förstås allt som jag använder fram till jag åker också ner, liksom kudde, ventilator, nebunette, tandborste, m.m. Hela listan skulle bara tråka ut er. ;)

Foto: Linda
I förrgår skulle jag, Daniel och Junior laga mat.

Foto: Linda
Vi borde räknat ut att allt skulle bli en katastrof. Men Junior delade ju korven i alla fall och Daniel skalade potatis. Duktiga. :P

Min kropp vill inte riktigt som jag för tillfället, dumt nog. Benen är mer störda än vanligt, mycket mer. Stesoliden har jag fått ta 4-5 gånger på två veckor nu, varav en gång tog jag två dagar i rad (torsdag, fredag). I torsdags blev jag lullig och avslappnad av den, till och med så att jag sluddrade och jag gjorde mitt vanliga lilla test för benen: spände dem och såg hur snabbt de slappnade av. Direkt. Yes, då hade det rätt verkan. Igår gjorde jag samma sak. Efter en halvtimme hade jag inte ens blivit lullig och trött och jag låg med klarvakna ögon. Jaha, när ska den hjälpa, liksom? Gjorde mitt lilla test och benen var lika spända som förut, suck.

Det står 1-2 tabletter vid behov på förpackningen och jag minns att läkaren sa att jag fick ta dagtid också och att jag skulle ta varje kväll om jag behöver. Men jag vill ju inte bli beroende… Att trappa ner mediciner är jobbigt! Men samtidigt kommer spända ben leda till onda höfter och ingen sömn så jag skulle ju vilja ta ofta. Kanske börjar jag bli van vid en tablett? Kanske är det snart dags att prova två? Anledningen till att jag inte riktigt vill det är att jag vissa gånger verkligen blir påtagligt påverkad av en tablett. Lite nojig med andningen där.

Pappa föreslog att jag skulle ta en på dagen igår men då effekten är så annorlunda varje gång så vågade jag inte, jag ville ju inte tokdäcka mitt på dagen…

Jag tycker att skolan kan börja igen, tror att sjukgympan gör ganska mycket. Röra på benen och i alla fall ta ut rörligheten tills det tar stopp, alltså inte sträcka mer. Det hade inte funkat med mina SMA-smärtsignaler.

Och så har jag en annan dålig nyhet. Knappen kladdade igår. Jag vill inte påstå att den läckte för det var bara på kompressen, men betydligt mer än vanligt gegg. Likaså idag. Tänker den börja bråka nu igen? Nej, inte på Furuboda, det vill jag inte tillåta!

Men jag ska inte klaga. Jag har ju världens bästa tio dagar framför mig. Pappa och Eileen åker till Cypern i 14 dagar men här kommer vara släkt som tar väl hand om oss så det ska bli mysigt och roligt! :)

Klockan: 17:08 | Kategori: Allmänt, foto | 8 Kommentarer »