…och för mig innebär det inte bara att sommarlovet är slut och att skolan börjar igen. Det är så mycket mer.
För min del börjar det imorgon. Det märks att alla semestrar är avklarade för det kommer kallelser på löpande band och samtal som måste ringas och hjälpmedel som måste fixas och så vidare.
Imorgon ska jag till läkaren angående knappen. Tyvärr är jag inte alls så taggad som jag brukar vara inför ett läkarbesök då jag redan insett att jag inte kommer få hjälp, och om jag mot förmodan får det så kommer jag givetvis vara oerhört glad. Men nej, jag har redan tappat hoppet. Hoppas min assistent har lite mer hopp kvar och att hon kan bli lite arg om de inte lyssnar!
Sedan har jag tre tandläkartider varav en ska avbokas. En på pedodontin på tandvårdshuset i Kristianstad och en på tandregleringen på samma ställe. Den som ska avbokas är här i Bromölla, känns ganska onödigt att gå på två vanliga kollar inom ca en veckas tid.
Jag har fått tid till sväljundersökningen som jag inte visste om jag ville göra eller inte, men har bestämt mig från att avstå och därför ska den avbokas.
Taxi måste ringas inför skolstarten och vi måste ringa och beställa ny slang till däcket ifall jag får punktering igen. Vi måste ringa elektronikservice eftersom de inte hört av sig angående mitt bälte som skulle bytts typ på Furuboda för kardborret är så dåligt att det lossnar ibland.
När skolan börjar är det också dags för habiliteringen att börja. Jag ska börja sjukgymnastiken igen och en del hjälpmedel ska fixas. Jag behöver stöd bakom armbågarna på permon då armarna åker bak när jag är tiltad och jag då inte kan köra. Och på det stödet ska det finnas kardborreband så vi kan spänna fast min arm – när jag har tjocka kläder som på vintern stannar armen sällan där jag vill. Jag behöver få stöden bakom fotplattorna polstrade.
En ny lyftsele behöver provas ut, om det är möjligt att hitta någon bättre. Den jag har nu fungerar inte i alla situationer.
I skrivande stund känner jag att sitsen börjar bli för liten, för kort i ryggen och sidan, och det är det jag tycker är jobbigast. Att göra nya sitsar, ändra, skära, borra, skruva, trycka, känna, fixa, tycka, prova, känna efter och prova en längre tid. Vänja sig. Lång procedur det där, och något jag får dras med hela livet.
Assistenternas schema behöver göras om då tjänsterna ser lite annorlunda ut och förmodligen får vi redigera lite pga mitt skolschema sen också.
Jag antar att det är detta som kallas Emmas vardag.
Klockan: 20:29 | Kategori: Allmänt, foto | 5 Kommentarer »
Liknar hur min med ser ut ;)
Puh! Inte ett dugg avis.. :O
Jag tycker det är väldans skoj att du börjar skolan igen, dels för den inställningen du har inför skolan och dels för du & jag har mkt lättare att träffa varandra=) kramar
Pust….Hvilket program du har Emma.Men jeg forstår du av og til syns Emmas vardag, er litt vel mye.
Lykke til med alle forbredelser, vennen<3
Klem og styrke til alt som du, dere, må ta tak i.
Utrolig vakre roser :-)