Jag kom på att jag glömde en grej i gårdagens inlägg, andningsregistrering är det ju också dags för på hösten med allt vad det innebär. Men, men!

Nu har jag varit hos läkaren. Kirurgmottagningen är riktigt läskig, det känns som man kommit till korridoren gud glömde. Dödens avdelning, så deprimerande var det där. Fy bubblan. Blev i alla fall inkallad på ett rum snabbt men där fick jag vänta ca en kvart innan en läkare kom och det var inte ens den läkaren jag skulle till, för han var upptagen tydligen.

Hon sa att det kunde bero på att magen och tarmarna inte funkar som de ska, och eftersom jag har min grunddiagnos så… Då sa jag att den påverkar inte det! Jo, men eftersom jag sitter så.. Och visst, så är det ju, men själva matsmältningen borde inte påverkas av det då bara viljestyrd muskulatur påverkas av SMA. Hennes enda förslag var att börja på en medicin som gör att maten sjunker undan fortare från magsäcken. Primperan, hette den. Och att jag sedan får komma på utredning på barnkliniken. Hon visste inte riktigt hur det skulle gå till men hon trodde att de skulle ge mig kontrastvätska och sedan se hur fort det lämnar magsäcken genom att röntga. Låter vettigt, att ha något att göra om nu inte detta funkar!

Men nu när jag kom hem läste jag om Primperan på fass.se och där står det att Primperans verkan påverkas av smärtstillande och ångestdämpande mediciner, bland annat. Det är ju just det jag tar! Stesoliden är ju ångestdämpande, även om jag inte tar den av den anledningen. Så nu får pappa ringa in och höra om jag verkligen ska ta den. Jag vill ju inte att varken gabapentinen eller stesoliden ska slås ut av en medicin vi inte ens vet hjälper!

Läkaren gjorde i alla fall vad hon kunde och det var mer än vad alla andra gjort så jag antar att jag är nöjd med det. Fast det hade givetvis varit skönare att slippa gissa och prova alla tänkbara möjligheter innan allt funkar som det ska.