Pappa försökte nå specialsköterskan på barnmottagningen (bland annat han som hjälpt oss så mycket med knappen är specialsköterska) på telefontiden imorgon utan resultat. Han pratade in på telefonsvararen men de ringde inte upp. De har telefontid igen efter 15.00 så då ringde pappa igen, först var det upptaget men sen kom han fram. Det var samma sköterska han pratade med i torsdags och frågade om jag kunde få ta proverna.

Läkaren var tydligen inte där idag, vilket läkaren lovade mig i torsdags, så hon kunde till en början inte hjälpa oss nämnvärt. Hon föreslog telefontid 22 oktober men det är allt för länge att vänta. Pappa förklarade då läget, att jag inte ens orkar skolan längre, och då förstod hon nog ”allvaret”.. Hon kollade i datorn och kunde se provresultaten, men det enda som inte var helt normalt var CRP vilket låg på 5, men det är inget märkvärdigt för fem öre för allt under 8 är normalt.

Och så var vi på ruta ett igen…

Hon skulle i alla fall ta tag i min läkare imorgon och prata med henne och därefter ringa oss. Kanske lägger de in mig för att utreda, kanske gör de något annat. Jag vet inte.

Jag får nämligen fler och fler symptom hela tiden känns det som, men vissa saker kan ju såklart bero på något annat. Vanliga åkommor liksom. :) Men när man heter Emma Jönsson är det inte lätt att veta vad som är vad.

Jag är besviken, faktiskt. Jag önskade att de skulle hitta någonting, så att man kunde behandla det. Visst, skönt att det ser bra ut, men det är ju fortfarande något fel på mig, något är konstigt!

Morgondagen innehåller också träff med REMUS. Det går säkert bra, de är inte farliga. ;) Och ibland reder man ut en och annan grej där!

Klockan: 16:21 | Kategori: Allmänt | 2 Kommentarer »