…och ni kan vara lugna, jag har inte nöffnöffsjukan! Jag pratar om grisen som flyttade in i min hals så fort jag slappnade av.

Efter lite panik och massa vånda innan läggdags igår tog jag motvilligt på maskinen som framkallade grisen natten innan. Otroligt nog hade det ökade trycket på utandningen hjälpt mer än jag trott! Grisen finns kvar men den har krympt avsevärt, detta kan jag stå ut med.

Problemet som återstår är att jag inte vet om jag får ha det såhär, de skulle prata med läkaren idag. När jag var där nere i Lund sa de att det trycket behöver inte alls ökas (enligt resultatet av registreringen) så man kan ju undra om detta blev för bra då.. Saken är ju den, att om man har för högt tryck på utandningen orkar man inte ventilera ut all koldioxid och det är det sista vi vill! Vi får höra läkarens åsikt om det…

Något vi också har kvar att fixa är att montera befuktaren. Jag har varit supertorr i halsen och börjar till och med bli hes av att det är så torrt. Tråkigt nog verkar det krävas mycket jobb och underhåll av den, men vad gör man? Behövs det så gör det. Lusläsa bruksanvisningen nästa!

Roligare blogginlägg kommer nog snart, men jag är bara ärlig, detta är min verklighet hur extremt det än kan låta ibland. Jag HAR världens otur, och jag ber inte er att tycka synd om mig. Jag är ärlig mot mig själv i mina tankar och mina texter och jag är ärlig mot er. Mellan allt detta händer givetvis vardagliga grejer, skolan flyter på, assistansen ska funka, jag sover, äter och gör läxor.

Så, se det inte som klagomål från min sida utan bara ren ärlighet om hur det är att leva med en kropp som ställer till det jämt!

Klockan: 18:47 | Kategori: Allmänt | 4 Kommentarer »