Vecka 22 är den första officiella Funkisveckan, säger Teklas mamma på Smulgubbe.se. Det innebär att vi som är med ska posta ett inlägg om dagen denna veckan med anknytning till funktionshinder på något sätt.

Idag börjar jag med Marschen för tillgänglighet som gick av stapeln i lördags på 31 orter runt om i Sverige. En marsch som avgått flera år men som jag inte deltagit i. Det som är så viktigt. I år bestämde jag mig tidigt för att jag skulle marschera och så blev det!

Mot Malmö for jag tillsammans med Björn, en vän här ifrån Kristianstad som också sitter i permo, och assistenter. Jag var halvkrasslig, mina luftrör verkar inte gilla luften i min nya lägenhet (storyn om lägenheten kommer kanske i nästa inlägg, vem vet) så jag hostade en del på förmiddagen och kände mig hängig. Så fort vi hade parkerat i Malmö hade jag inte tid att skänka min krassliga kropp en tanke och det var inga problem att vara med i marschen! Efter en snabblunch på ett falafelställe (det finns ju för sjutton bara sådana i Malmö!) begav vi oss mot Stadsbiblioteket och en toalett. Stor rymlig handikapptoalett, det gillas. Och med två assistenter gick det hur bra som helst. Det är alltid lite krångligt när det inte finns någon lift eller brits.

Utanför Stadsbiblioteket slängde anordnarna på oss en massa grejer; vi fick tröjor, kepsar och visselpipor, och vi blev målade i ansiktet med två blå streck. Allt för att synas och höras.

Vi var ganska många som marscherade, men jag är ändå lite besviken på att det inte var ännu flera. En sådan viktig fråga som tillgänglighet bör få ta mer plats. Därför syntes vi så mycket vi kunde med vår utrustning samt plakat, och blåste i visselpiporna så att människorna bredvid oss måste ha fått tinnitus..

Och som om själva grejen med marschen inte var rolig nog så träffade jag på en bloggerska som jag följt i många år nu. Vi hann inte prata så mycket, men det var trevligt att säga hej och få ett ansikte på henne!

Efter en lÃ¥ng och mycket trevlig dag kommer jag hem… och inser att vi är med pÃ¥ TV! Titta här! Kan det bli mycket bättre?

Nu hoppas vi bara att det händer något. Vi har jämfört med många länder kommit långt inom tillgänglighet, men vi har en lång väg kvar innan samhället är tillgängligt för alla. Och jag, precis som många andra, är beredda att kämpa för det.

Klockan: 19:04 | Kategori: Allmänt, foto | 5 Kommentarer »