Kriget jag gav mig in i för ett tag sedan. Kommer ni ihåg det?

Det var sånt man läste om i tidningarna. Alla som drabbats av besparingarna i landet och det som alla numera fruktar – Försäkringskassan. Jag hade omprövning av assistansen för ett tag sedan. Det kändes som att det gick bra. Jag har ju ett väldigt stort behov av assistans, så det är självklart att jag ska ha personlig assistans liksom. Döm om min förvåning när jag fick reda på förslaget till beslut. Pappa rotade lite i det innan han berättade för mig, för han visste att mitt liv skulle rasa annars.

”Emma, nu ska vi kriga. Försäkringskassan vill dra in all din assistans.”

Jag trodde inte det var sant. Utan att tänka och utan att tveka utbrast jag att jag hoppar av skolan! Jag visste ju att det var där problemet låg, Försäkringskassan tycker kommunen och Riksgymnasiet kan stå för min assistans.

”Ja, Emma, det var det första jag sa att du skulle säga. Jag hade rätt. Men vi ger oss inte, vi ska klara detta.”

Vi samlade på oss all fakta och alla lagar och paragrafer och vägledningar vi kunde hitta och skrev ner våra starka argument till varför jag behöver just personlig assistans. Vi hade samtal på samtal, möte på möte och skickade brev på brev. Jag var inte ledsen, jag var bara sjukt arg och det är jag fortfarande över Försäkringskassans låtsassparande. Det är just det som det är – ett låtsassparande för samhället. Någonstans kostar min assistans oavsett var den kommer ifrån.

Mitt liv skulle inte bli värdigt om jag förlorade min assistans. Riksgymnasiet är väldigt bra, på många sätt och för många elever, men mitt liv är betydligt tryggare och friare med personlig assistans. Det handlar om min överlevnad, även om det kanske är svårt att tro för er som inte har hela bilden.

Jag skrev i blogginlägget den 13:e februari att jag inte kunde berätta just då, men att jag skulle berätta när jag vunnit. Ni kanske kan gissa varför jag berättar nu?

Just det. Jag vann mot Försäkringskassan! Mycket tack vare min pappa som kämpat för sitt liv för att jag skulle få behålla mitt liv så som det är idag. Tack pappa! Utan dig hade jag varit tvungen att hoppa av skolan nu. Det vet du att jag hade gjort. Men nu blir de inte av med mig förrän om drygt ett år, och det är både jag och många andra väldigt glada för!

Klockan: 16:10 | Kategori: Allmänt | 9 Kommentarer »