2012-03-23 fredag

PÃ¥ hemmaplan igen

Det kändes väldans konstigt att komma hem igår, jag var verkligen inte beredd på det. I onsdags kom vi fram till att inställningen mellan tisdag och onsdag var okej men inte bra, vi testar en annan mellan onsdag och torsdag och sen kör vi en sista natt med den bästa av de två. Därför var jag bara bestämd vid att det var den sista jag  ville prova, men när läkaren sa att jag kunde få åka hem kändes det logiskt och rimligt.

”Du är en svÃ¥r nöt att knäcka” var det första jag fick höra i tisdags morse. Jag liknar tydligen ingen av hans andra patienter och att jag är sÃ¥ sensitiv och känner mig kropp sÃ¥ väl ger överlevnadsvärde. ”Du armbÃ¥gade dig fram till mer registreringar och även om det medicinskt inte var nÃ¥gon fara att ha det inställt sÃ¥ som du hade förstÃ¥r jag att detta känns bättre, det handlar om att du ska kunna lita pÃ¥ maskinen” fick jag höra i onsdags och igÃ¥r. Läkaren är väldigt bra, lyssnar pÃ¥ vad jag har att säga och vi har varit väldigt överens om vad som bör göras och vad det egentligen är som händer med mina luftvägar och lungor. Det känns bra att vara delaktig i justeringarna och att jag verkligen förstÃ¥r hur allting hänger ihop.

Inställningarna som jag har nu gör att jag inte faller ihop i luftvägarna och lungorna på samma vis som jag gjorde innan. Förut hade jag flera tillfällen per natt då maskinen försökte ge mig andetag men inte orkade och det var då jag sjönk i saturation (vilket i sig inte är farligt). Jag har också en lugnare andning nu med längre och lite färre andetag per minut. Jag har fortfarande några episoder på 3-5 andetag som maskinen vill ge mig men som inte jag får, men inte alls i samma utsträckning som förut. Vi hade kunnat fortsätta justera för att få bort det, men risken hade varit att något annat hade försämrats.

Det känns tryggt och bra och jag kan sova gott om natten. Sova och andas.

Klockan: 19:18 | Kategori: Allmänt, SMA | Ingen kommentar »