2013-10-17 torsdag

VÃ¥ffelfarmor

20131017-175557.jpg

Sista veckan i farmors liv på jorden satt vi och vakade över henne. Jag bytte bakgrundsbild på min telefon då. Jag bytte till en med stor text över hela skärmen:

”Silence speaks when words can’t.”

För det var precis så det var. Tystnaden och känslorna var vår kommunikation. Det behövdes inte så värst många ord.

”Hur stavar man till kärlek?” frÃ¥gade Nasse. ”Kärlek stavar man inte. Man känner den.” svarade Nalle Puh.

Jag har fortfarande inte bytt bakgrundsbild. Den har varit där, på min telefon, i bakgrunden, sedan min farmor var i livet.

Min farmor gjorde de allra godaste våfflorna. Hon var jämt orolig för att vi gick hungriga och erbjöd oss det ena efter det andra. Våfflor fanns alltid med som ett alternativ och vi var sällan sena med att tacka ja.

När jag ser eller känner lukten av våfflor tänker jag på farmor. Det är mycket som påminner mig om min farmor och det gör förstås att jag saknar henne. Men jag behöver aldrig sakna henne speciellt länge, för jag vet att hon kommer och tittar till mig ofta, där uppifrån himmelen. Hon kommer alltid när jag behöver henne.

Även om jag är rädd att glömma hur hennes våfflor smakade, hur hennes hus luktade, hur hennes skratt lät och hur hennes mjuka hand kändes i min gör saknaden inte ont i mig längre.

Våfflorna jag själv gjorde idag var inte i närheten av hur goda farmors var, men jag tror ändå att hon är stolt. Stolt över mig och alla andra i släkten. Precis som vi är stolta över henne.

Idag är det ett år sedan farmor tog sitt sista andetag.

Jag förstår nu att minnena finns kvar, även om tiden går. Ikväll ska jag byta bakgrundsbild.

Klockan: 17:56 | Kategori: Allmänt, foto | 2 Kommentarer »

2 Kommentarer

  1. thile skriver:

    Fine Emma, jeg er glad i deg. <3

    La sorgen få vinger å fly på, men ta godt vare på de gode minnene ✫ ✫

    Kram til deg Emma fra meg <3

  2. lena.ribeiro skriver:

    Fint skrivet Emma! Visst är det så som du beskriver. Kram

Kommentera

* Obligatoriskt