2014-01-17 fredag

Från och med nu

20140117-220524.jpg

Sjukhusvistelsen i Lund är över för denna gången. Andningsregistreringen gick bra och såg fin ut.

Vi har den bästa tänkbara hosttekniken, ingen hostmaskin i världen kan ersätta den. Det är ju bra. Så länge tekniken räcker till, förstås.

Min dagBiPAP har använts när jag varit trött eller behövt samla krafter, korta stunder, de senaste två månaderna, men nu är det andra spelregler. Jag fick veta att det nu är ett måste med fler BiPAPtimmar under dagen. Jag ska ha min BiPAP på mig så mycket som möjligt även när jag är vaken.

Utan min BiPAP tar jag små andetag som är fullt tillräckliga för att syresätta min kropp och vädra ut koldioxiden. Däremot använder jag inte hela lungorna, vilket gör att det lätt samlas skräp i dem som med lite otur kan bli livshotande. Delar av lungorna förblir timvis oanvända och det ställer till det med lungfunktionen. BiPAPen blåser upp lungorna och underlättar andningen.

Kanske berättar jag någon gång om medicinen jag fått mot misstänkt reflux, om hjärtat som visar lite tecken på överbelastning och om den sväljröntgen som skickas remiss till. Nu ska jag bara vänja mig vid tanken på att vara än mer BiPAPberoende.

Och vet ni? SMA suger faktiskt ibland.

När vi ses, nu när jag snart är tillbaka i den vardagliga verkligheten, så pratar jag gärna om något annat än sjukhus, respiratorer och muskelatrofier.

Klockan: 22:24 | Kategori: Allmänt, SMA | 3 Kommentarer »

3 Kommentarer

  1. Maria skriver:

    Skickar stora kramen . Hoppas vi ses nästa vecka och kan prata lite annat skit än sjukhus, respirator och Sma. 😉

  2. Emma skriver:

    Jag slår ett slag igen för Remmermasken, den bästa jag provat när jag i perioder behövt BiPAP på dagtid.

  3. Alice skriver:

    Oj, det var längesen jag kommenterade här nu, så jag kände att jag ville göra det. Jag tänker som sagt på dig, och jag vill bara säga att jag finns för dig när som :)

Kommentera

* Obligatoriskt