2014-03-25 tisdag

Kära tjugoåriga jag

Jag skulle vilja berätta för dig att livet går vidare. Att du om två år kommer att ha upplevt mycket som du aldrig skulle kunna föreställa dig, men att du klarar det och att du kommer att må bra igen.

Du kommer att bli besviken. Besviken på människor som står dig väldigt nära. Som stått nära länge för att sedan försvinna bort från ditt liv. Det kommer att göra ont, men du kommer också förstå att de kom in i ditt liv just när du behövde dem och nu är du redo att stå på egna ben. Fast att det inte alltid känns så.

Och du kommer att sakna. Sakna det du hade förut, det som antingen inte finns längre eller som bara aldrig kommer att bli detsamma. Men du förstår senare att saknad är något fint, för om det inte varit något värdefullt du mist hade du inte saknat. Och det gör du, du saknar.

Jag vill inte berätta för dig att de motgångar kroppen inneburit för dig i vardagen bara var ett smakprov för vad som komma skall, men jag vill säga att ljuset faktiskt finns på andra sidan. Dina marginaler kommer att bli ännu mindre men du kommer hitta sätt att hantera det.

Du skulle bara veta hur mÃ¥nga fina människor som kommer att dyka upp i ditt liv den närmaste tiden. Och vad ditt nya arbete kommer att betyda, inte bara för dig utan även för andra. Din livsberättelse kommer att nÃ¥ tusentals människor och beröra mÃ¥nga av dem. Du kommer att fÃ¥ höra ”detta har du lärt mig” och känna dig stolt.

En av dina farhågor nu kommer att vara vardag om två år. Och livet går vidare. Livet är faktiskt ganska fint när du lär känna dig själv bättre. Du kommer att känna styrka och tillhörighet, men skulle någon tala om det för dig nu skulle du vifta bort det som ett dåligt skämt. Vänta och se.

Kära tjugoåriga jag. Du kommer att bli tjugotvå år och då kommer du att förstå. Lite mer för varje dag.

Klockan: 8:20 | Kategori: Allmänt | 2 Kommentarer »

2014-03-15 lördag

Stolt Bromöllahjärta

20140315-162059.jpg

Ett av mina häftigaste minnen är ifrån Bromöllakalaset 2006. Då sjöng jag Emmas sommarvisa tillsammans med Sanna Nielsen. Något jag ett år tidigare aldrig hade kunnat drömma om och som jag snart åtta år senare fortfarande inte riktigt kan förstå.

20140315-162310.jpg

För en vecka sedan stod Sanna som segrare i Melodifestivalen 2014. Med sitt fantastiska bidrag ”Undo” tog hon hem vinsten, sjunde gÃ¥ngen hon medverkade i tävlingen. IgÃ¥r kväll sÃ¥g jag henne hyllas i Bromölla, pÃ¥ samma torg vi en gÃ¥ng sjöng tillsammans.

Mitt Bromöllahjärta är sÃ¥ stolt – Sanna, du är bäst! Vi fortsätter heja pÃ¥ dig! Grattis!

Klockan: 16:26 | Kategori: Allmänt | 2 Kommentarer »

Jag fick frågan om jag kunde dela med mig av texten jag skrev om bilden av mig, som jag kände då, första året på gymnasiet. Det är klart jag kan!

I projektet presenterades texten som en ljudgestaltning. Jag tycker att den gör sig bäst så. Den kan du lyssna på här: Våga vara, våga mötas

För dig som hellre läser – varsÃ¥god:

”Jag tittar i spegeln. Det jag ser är det som ska föreställa mig. Det jag ser är sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n mig man kan komma.

I spegeln ser jag en svag flicka. En flicka som sitter snett, en flicka som inte har kropp stark nog att röra sig obehindrat. Flickan ser inte ut som jag.

Jag känner mig inte svag, jag känner mig inte sned, jag känner mig inte annorlunda. Men jag är svag, jag är sned, och jag är annorlunda.

Ett tag undvek jag speglar så ofta jag kunde. Jag mådde bara dåligt av att titta i dem. Jag såg ju ändå aldrig mig själv.

Att börja titta mig i spegeln igen var ett försök att börja acceptera mig själv som jag var. Jag kan nu acceptera det, men jag kan inte hålla med om att bilden som spegeln ger av mig är rättvis.

Det jobbigaste är inte mina tankar om mig själv. Det jobbigaste är att det är den första bilden folk får av mig; den svaga, sneda tjejen.

Jag är så mycket mer. Jag är en människa.

Min högsta önskan är att jag inte ska ses och behandlas som annorlunda. Min högsta önskan är att kunna vara en i mängden.”

Klockan: 16:17 | Kategori: Allmänt | 3 Kommentarer »