2014-09-13 lördag

Min bästa sommar

Sommaren 2014 har utan tvekan varit min bästa. Nu i september har jag hunnit med två lunginflammationer, två Furubodaläger och tre prideparader. Jag tycker att det är ganska bra jobbat, speciellt med tanke på hur mycket jag hunnit med däremellan och vilka minnen jag skapat som jag kommer bära med mig i all framtid. Egentligen tror jag inte att denna tiden i mitt liv är bloggbar, det finns så mycket känslor som inte har ord, så mycket tankar som inte kan uttryckas öppet och en hel del som jag vill behålla som just bara minnen. Men jag låter er se bilder och ger er glimtar av vad jag varit med om. För den här bloggen handlar om mig, och det är så här mitt liv ser ut nu.

Jag och Jonna deltog i Lunds första prideparad i början av juni. Stolta och glada! Strax därefter drog vi igÃ¥ng vÃ¥rt sommarprojekt tillsammans med Alva – Krylliga Krusbär. Vi hade mÃ¥nga tankar och stora planer över vad vi skulle göra i sommar och det är väl ingen hemlighet att vi inte hunnit med sÃ¥ mycket av det som stod pÃ¥ krusbärslistan. Men, vi fick igÃ¥ng en podd där vi än sÃ¥ länge diskuterat överlevnadsstrategier samt fördomar och vi har inte tänkt lägga ner, sÃ¥ hÃ¥ll utkik! Ni lär fÃ¥ se mer av dubbelhaketrion!

SÃ¥ fort jag gick pÃ¥ semester skaffade jag mig lunginflammation. Typiskt. Van som han är, min käre far, roade han sig bäst han kunde i röntgenväntrummet. Symboliskt fanns Lin med mig via evighetstecknet runt min arm hela tiden. Jag blev inlagd och med lite fantasi kunde sjukhusrummet lätt förvandlas till Hawaii. Room service och all inclusive var det i alla fall. Och med mina tillfälliga medresenärer komponerade jag poesi. Typ…

Ett par dagar efter att jag blivit utskriven var det midsommar. Jag var ganska okej eftersom hostan inte slagit till, det var en vänlig lunginflammation på så vis. Milo kom till Bromölla och firade med oss. Det var himla fint.

Krylliga Krusbär tar form. Strukturfantasten Jonna gör det hon är bäst pÃ¥ – antecknar och formulerar. Alvas sommarutmaning blir inte svÃ¥r att komma pÃ¥, skräcken för hissar är stor men jag lyckas ganska snart fÃ¥ in henne i en sÃ¥dan. Med nödmat, en hand att hÃ¥lla och fyrkanter att andas i.

I ett förtvivlat försök att få Jonna att sluta använda sockersöta smeknamn på oss skapade jag och Alva ett avtal. Det innehöll tydliga instruktioner för vad som var okej och inte samt hur eventuella felsteg skulle hanteras. Vad vi inte tänkte på innan vi fick Jonna att motvilligt skriva på, var att vi inte längre fick utöka listan med förbjudna ord. Jonna har alltså utnyttjat detta faktum hela sommaren och kallat oss diverse andra sötsliskiga ord. För att kunna hantera detta har jag och Alva gjort likadant. En skulle väl kunna säga att det har spårat.

Träningsgalningarna Jonna och Alva visar musklerna efter ett pass och skryter om att de kan lyfta hela min permo, medan de väntar på falafel. Och ja, om en inte gillar katter så är det lätt att fryna lite när en ser I love cats!

Och sÃ¥ var det lägerdags! Familjeveckan pÃ¥ Furuboda drog igÃ¥ng och det var hur kul som helst. PÃ¥ min lediga kväll drog jag ner till havet med Daniel, förevigade hur glittrigt livet kändes och senare utkämpade jag och Jonna ett krig – taggis VS kottis. Oklart vem som vann. Daniel fick även den stora äran att bli bortrövad med ögonbindel, en skulle kunna kalla det blinddate, och fÃ¥ träffa Fjalar som han pratat sÃ¥ gott om i ett helt Ã¥r. Jullans häst Fjalar har varit den drivande i häst&vagn-körningen i ganska mÃ¥nga Ã¥r pÃ¥ läger, men nu var det hans sista sommar sÃ¥ vi tyckte det var dags.

Min helt lediga dag spenderade jag och Jonna vid havet. Jag badade tre gånger, vi var snyggast på stranden med våra algmustascher och jag skaffade mig livets hemskaste solbränna. Men det var så värt det.

På familjeveckan hade vi tv-tema och vad passar då bättre än just Så mycket bättre? Här ser ni Jan Banan (Sean Banans bror), Carola, Herr Nilsson och Pippi samt Björn Ranelid. Dagen efter började lägret lida mot sitt slut och finalkvällen var ett faktum. Glitter och årets foto med fina Sara, förstås!

Tidernas bästa disco. Snabba gänget var sjukt snabba och alla hade hur roligt som helst. Mysans hashtags exploderade och vi avslutade med #mysanlarmar. Ja, vi satte igång ett larm mitt i natten (inte vårt fel visade det sig sen) och jag älskar bilden som togs. Vet inte vad jag ska skratta mest åt, Madeleines förtvivlan, Mysans tittut, Kristinas frustration eller mitt leende i spegelbilden.

Efter att ha varit ifrån varandra i över en vecka spenderade jag och Alva en dag med att färga våra hår mer eller mindre lila. Jag var på släktkalas för lilla Douglas och någon trodde att jag var Daniels bror. Mina mardrömmar dog av episkt örngott jag fått låna.

Twitterkompisen Therése kom till mig och stannade nästan en vecka, vi hade visst väldigt trevligt och roligt, speciellt sedan vi välkomnade Rufus och Sixten med flera till våra familjer. En vecka med mycket glass, glitter och kramar.

Anna och Josefine tog en roadtrip från Göteborg och vi hade en awesome dag i värmen. När det är så varmt som det var då är det perfekt att ha två vänner med bipap, tyckte Anna som fick privat AC hela dagen. Det var fint att träffa dem båda. Anna träffade jag för första gången när jag var 9 år och trots att vi träffas väldigt sällan är det som att vi känner varandra väldigt väl och vi kan fortsätta där vi var sist. Josefine är den som förstår det där med svaga muskler och vad det gör med en.

Och sÃ¥ var det dags för Ã¥rets andra läger, Solskensvecka 1! Intressegruppen Känn in gick all in pÃ¥ invigningen och vÃ¥r presentation gick uppenbarligen bra för vi fick med oss mÃ¥nga carparsugna deltagare pÃ¥ tÃ¥get! Jag invigde gränsbrytningseftermiddagen genom att utsättas för nÃ¥got jag sannerligen hatar – kladd. Ca alla andra tyckte det var kul och jag, jag andades i fyrkant och tyckte det var helt okej att bli utskrattad.

Snabba gänget pÃ¥ disco, part 2. Vid kvällsfikan förevigade vi den hashtagen som satt mest spÃ¥r, #mysanhänger. Jag och Lin avslutade discot med I will always love you. Rebecka och jag tog pÃ¥ oss den tuffaste rollen i städningen när discot var över – att tömma chipsskÃ¥larna. NÃ¥gon fÃ¥r ju offra sig…

PÃ¥ min lediga dag rÃ¥kade jag och Lin vara blommiga bÃ¥da tvÃ¥. ”Vi är bara pÃ¥tvingade kollegor” försökte hon men jag vet inte hur trovärdigt det är. Jag och Jonna tog en cykeltur pÃ¥ världens trögaste cykel och trots att vi förtvivlat letade sÃ¥ hittade vi ingen glass. Vi träffade däremot världens sötaste kaninunge som vi rÃ¥kade skrämma (förlÃ¥t) och massa björnbär. PÃ¥ kvällen drog vi och delar ur snabba gänget till havet och doppade oss, fortsatte badkvällen i simhallen. Jag och Lin kramades för första gÃ¥ngen <3 och #mysanstirrar.

Rebecka var för lÃ¥ng för att föra ett samtal med pÃ¥ det där viset sÃ¥ vi bytte roller. Hon fick smeknamnet Kompis. Detta var ocksÃ¥ kvällen jag och Kompis och Jullan sprang runt i skogen och letade efter en dyrbar gitarr i panik. Det visade sig vara helt i onödan eftersom gitarren inte var en riktig sÃ¥dan… Vi firade vÃ¥r vänskap och den ickeförstörda gitarren med smörost till kvällsfika.

Dagens nyheter kräver fräsiga reportrar. Vad tycker ni om Gulletussan och Britt? Nåja, i Känn in skrev vi världens carpigaste lägerlåt, vid lägerelden förstås. Så himla supermysigt. Alva fick äran att träffa Fjalar vid sitt besök och jag fick äran att hålla Livia sällskap en stund.

Lägret började lida mot sitt slut vilket vi tyckte var oerhört tråkigt så vi tog oss tid för en ordentlig fotostund med triangeldrama, närhet och dubbelhakor. Precis som det ska vara.

Jullan och jag glittrade till avslutningsdiscot ordentligt, Kompis och jag godkände discot med en tryckare och sedan tog vi vår redan inövade roll som chipsätare vid städningen.

Moa Svan med gäster, typ världens bästa talkshow. Sist jag sÃ¥g Moa var i Göteborg, hon fick mig dÃ¥ att sjunga ”Alla ska bli lesbiska” inför fullsatt lokal, detsamma gjorde hon nu. Jag kan erkänna mig lite starstruck över att hon kände igen mig och pratade med mig innan och pratade med mig under talkshowen och… *hyperventilerar* Efter talkshowen var det regnbÃ¥gsfest och det var helt awesome. Dagen efter Ã¥t jag och Therése sorgliga äckliga pommes i regniga Malmö, det var en märklig dag, men det avslutades med tända ljus och glassmys och djupa samtal om livet sÃ¥ det ordnade upp sig.

Jag kunde inte hantera att årets läger var över så jag åkte och hälsade på Jullan på hennes sista avslutningskväll för sommaren. Vi kände in stranden i natten, var sjukt snabba på disco och tog min och Kompis uppgift att tömma chipsskålen efter stängningsdags. Det var en riktigt najs kväll.

Dagen efter fortsatte carparmyset hos mig, först målade Alva en glittrig fittfjäril på min hand och sedan kom Jullan och fikade och glittrade och vi hade förstås Kärleken med oss. Kärleken är ett litet hjärta i plast som har en stor plats i våra liv.

Jag avslutade sommaren som jag började den, inom akuten och röntgen, bort mot infektionsavdelningen. Lunginflammation. Men jag hann knappt flytta in pÃ¥ Hawaii förrän bÃ¥de Alva och Jonna var där. Alva hjälpte mig att kombinera ihop en sangria (kolla grönsakerna – färgen – ovanpÃ¥ droppet!) och Jonna glittrade lycka i min kalender. Även Jullan tog en tripp till Hawaii och vad hade hon med sig om inte smörost? Vilka fantastiska vänner!

När jag kom hem från Hawaii fick jag det mest fabulösa brev jag någonsin haft i min brevlåda. Hur fantastisk är inte Alva? Det där kan sammanfatta min sommar så väl.

Jag har levt en hel sommar, utan att skänka SMA en tanke. Trots två lunginflammationer. Mitt liv har varit så uppfyllt av annat och jag har mått så bra att SMA fått ta ett stort steg tillbaka. Eller fem.

Det här har på så många vis varit den bästa sommaren jag varit med om. Tack till alla som förgyllt den. Och tack livet. Jag är mer levande än någonsin.

Klockan: 10:30 | Kategori: Allmänt, foto, HBTQ | Ingen kommentar »