2014-12-13 lördag

Lucia för sju år sedan

Ni som har följt min blogg känner till Alex. Alex som var assistent till mig, men mest som en syster och vapendragare. SÃ¥här i luciatider pÃ¥minns vi om Ã¥ret dÃ¥ jag lussade med skolan – pÃ¥ skolan och pÃ¥ det som idag heter Maxi. Och jag kände genast ett stort behov av att dela med mig av hennes berättelse om spektaklet:

Lucia. Ha ha ha!!
Tors 13 dec 2007 17:51 (Uppdaterad Tors 13 dec 2007 18:07)

Börjat tidigt like hell idag för att hjälpa tärnor till luciafirandet pÃ¥ dalaskolan. Efter lite knep och knÃ¥p och mÃ¥nga om o men var vi äntligen färdiga. För att fÃ¥ sÃ¥ bra plats som möjligt sprang jag in före alla andra och tog en plats typ längst fram.. ;) Skitbra Alex.. He he.. Där satt jag skit länge inne jag hörde hur det börjar bullra. :/ Shit? Undra vad som händer.? Trodde en jordbävning skulle göra entre´ fint nog pÃ¥ luciamorgon! Dörrar öppnas frÃ¥n alla olika hÃ¥ll o in springer ungar som knappt är en meter höga.. Det va MÄNGDER! Jag ser en lärare pekar Ã¥t min rad och min första tanke var ”Ã…h nej, inte här, nej, nej..” Men shit vilket oflyt. In pÃ¥ min rad springer de smÃ¥ gluttarna och bänkar sig bredvid mig. He he.. Kan kanske funka, take it easy, fÃ¥ inte panik, var det enda jag tänkte. Här sitter jag med klass 1.A. Tjoohoo! (Bör väl tillägga att jag inte är sÃ¥ förtjust i smÃ¥ näskretande trotsÃ¥lders ungar)

Äntligen! Lucia truppen studsar in med sina ljus och glitterkransar och sjunger för glatta livet. SÃ¥ fint, sÃ¥ fint… De äldre lärarna stod leende av förtjusning längs med väggarna, JAG satt mitt i smeten med öronen fulla av barnaskrik. Yeah, right! En tannalös unge satt pÃ¥ vänster sida om mig och skrek till en annan pÃ¥ höger sida om mig. ”SKA VI LEKA IDAG? DU, DU!! JAG TAR MINA PONNY HÄSTAR MED MIG TILL DIG!!” Trodde ett tag jag skulle bli galen.. Tror jag torkade bort 2 kilo saliv sammanlagt pÃ¥ kinderna. O jag som har bacillskräck.. :/ Urhh! Men jag bet ihop och försökte koncentrera mig sÃ¥ mycket som möjligt pÃ¥ den fina föreställningen.

Men vad nu? Rätt som det var försvann en tärna ur den perfekta uppställningen vilket resulterade i att granntärnan helt plötsligt stod med två ljus i näven.. De andra tärnorna vände sig om givetvis och från att ha sett 50 glada ansikten såg vi i publiken nu 50 hårsvall i stället. Profesionellt.. ;) Det gapade ett stort, mörkt hål mitt i raden av alla vita lucialinnen och jag hoppades på att hon överlevt fallet från bänken hon stod på. Stackars människa. Aja. Hon kom tillbaks igen och mina farhågor om att något hemskt hade hänt kunde avfärdas. Tillsist var det färdigt och mina öron skulle äntligen skonas från ungarnas hejdundrande förmåga att skrika o föra väsen!

Så var det dags att packa in truppen i bussen och fira vidare på Prima.. Det började bra, det va så fint, så fint. De spatserade omkring i denna nu ombyggda affär och visste knappt vart de skulle gå, men det löste sig genom att musikläraren gick 1 meter för tåget. Ha ha ha.. Ja, shit säger jag bara. *SKRATTAR*.. De ställde sig i sin ordning bland kassorna och föreställningen kunde börja. Jag har en väldigt tight relation till en av tärnorna så även här ville jag stå längst fram. Sagt och gjort. Bästa platsen fixade jag enkelt och lätt. (Här vill jag även tillägga att hon och jag får hysteriska skrattanfall vid viss ögonkontakt)
Så vad händer..
Jo, vi rÃ¥kar av misstag fÃ¥ ögonkontakt och som en demon frÃ¥n ingenstans kastade sig skrattet över mig. Jag drog upp halsduken och hela min kropp bubblade.. De gjorde sååååå ont i kinderna av att försöka hÃ¥lla tillbaka. Jag var lila i ansiktet och jag trodde ärligt talat röven skulle spricka!! Alla i luciatÃ¥get, vilket innebär ca 100 ögon, tittade pÃ¥ mig och jag tänkte i mitt stilla sinne ”mÃ¥tte gud vara med mig, sluta skratta, bli normal”.. Men min vädjan till gud blev inte besvarad, sÃ¥ där stod jag, fast i mitt skratt, inför lucia och hennes tärnor. Jag vände mig om mot hyllorna och stod med 2 cm avstÃ¥nd och stirrade rätt in i en Bliw tvÃ¥l. Fan, jag mÃ¥ste sett sÃ¥ dum ut. Snacka om närsynt!!! Plötsligt hör jag nÃ¥got urskilja sig frÃ¥n lucia tÃ¥gets fina sÃ¥ng. ”Nej, gud, lÃ¥t det inte hända!!!”.. Jag tittade mig om som snabbast för att försäkra mig om att det inte var tärnor som fnissade. Men sÃ¥ var det dessvärre.. DÃ¥ förstod jag att jag satt hela lucia tÃ¥get i SKRATT! Jag vände tillbaks huvudet lika snabbt igen. Min enda tanke var ”hjälp”. Jag hörde mig själv svälja, tittade spänt o koncentrerat in i Bliw flaskan. ”Skärp dig nu för helvete Alex, lugn o fin”, var det enda jag kunde tänka.. Men jag brast än en gÃ¥ng. Jag förstod att jag var tvungen att gÃ¥ därifrÃ¥n i hundranitti och jag tvekade inte en sekund pÃ¥ det. Jag vände mig om o satte kurs sÃ¥ lÃ¥ngt bort frÃ¥n dem som möjligt.. Fy fan.. Det gjorde ont i ögonen efter att ha spänt dem i Bliw tvÃ¥len under sÃ¥ lÃ¥ng tid.. Jag skrattade som en idiot där jag gick mot utgÃ¥ngen. Folk mÃ¥ste trott att jag var sinnessjuk.
Jag har nog aldrig varit så rädd, nervös, skrattig och fördärvad nångång i hela mitt liv. Jävla tärnor.. HAHAHAHAHAHA!!

Dagen slutade bra.
Som väl va..

Imorrn ska vi på föreställning igen.
HAHAHAHAHAHAHA!

Klockan: 13:06 | Kategori: Allmänt | Ingen kommentar »