”Vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut.”

Fem. Fem, fem, fem, fem… Nej, inte Tillbaka till Vintergatan, men däremot tillbaka till verkligheten. Upp och hoppa, tidigt som attan.

Julia åkte till Zanzibar idag, vi kommer alltså att vara ifrån varandra i fyra månader. Typ största nackdelen med att jul- och nyårsuppehållet är slut. Vad ska hända nu liksom? Vem ska jag nu ha urspårade smskonversationer med mitt i natten? Kommer jag att vara mogen och seriös och ambitiös när hon kommer tillbaka? En risk jag inte är helt bekväm med att ta.

”Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen?”

Jag sitter i en bil. Klockan är inte ens sju på morgonen och det är fortfarande mörkt ute. Jag blundar, samlar krafter inför en intensiv dag. När jag öppnar ögonen snöar det. Jag gillar inte ens snö men där och då kan jag inte sluta le åt de fluffiga vita stora fåniga flingorna som är överallt. Jag ler också åt textraderna som jag kan relatera till på så många plan, jag ler åt att de inte längre tar sönder mig utan bara finns kvar.

”Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig.”

Denna dagen har gjort mig nervös länge, ända sedan jag i slutet av förra året bestämde vad den skulle innehålla. Jag och min föreläsning skulle bli ett inslag i en temavecka på en gymnasieskola. En gymnasieskola som har en fantastiskt fin regnbågsvägg som jag hört talas om. Temat för veckan hade jag inte riktigt klart för mig när jag bokade in det, trots att jag brukar vara den med koll och framförhållning. Jaha, så jag ska prata om sex och relationer, säger du det? Ok, jag löser det. Eftersom den ansvariga läraren är min vän och jag ville hjälpa till, samtidigt som jag kände att jag faktiskt kunde bidra med ett funktionsperspektiv också, så tvekade jag egentligen aldrig. Och så kom dagen. Nu.

”Blivit sparkad runt några gånger som en del måste bli för att fatta vad som betyder nåt.”

Jag håller i fyra föreläsningar med lika många efterföljande workshops. I tre timmar står jag där; pratar om mig, om mina muskler, om funkofobi och om att vara queer. Eleverna reflekterar och diskuterar det omdebatterade programmet ”De dejtbara”. Och jag tror att de får något med sig. Något om att bryta mot flera normer. Något om hur vi människor ser på varandra. Något som de kanske inte hade tänkt på så noga förut.

För saken är den att jag har fått mycket med mig. Det är så det är att bygga föreläsningar, det är utifrån responsen det går att utvecklas. Jag förstår vad människor i allmänhet inte vet om livet jag lever och jag förstår vad som behövs mer information kring. Och jag förstår faktiskt mer om mig själv också.

”Förlåt, nu slutar jag.”

Det händer så mycket i livet nu, fast att det inte direkt händer något. Kanske är det livet som händer? Återigen känns det i alla fall som att jag är på väg åt rätt håll. Det är inte min kropp, men det tar vi en annan gång.

Jag vill berätta en sak för er, om en ny vän till mig. Egentligen vill jag berätta en massa saker om alla de nya vänner jag har, men det blogginlägget skulle jag inte hinna klart med innan läggdags. Det får vänta, ni lär möta dem förr eller senare ändå. Eller så gör ni inte det, men ni vet att de förgyller mitt liv.

”Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.”

Okej, jag antar att jag inte kommer undan med ett ”Anna är bäst” så jag får väl förklara lite bättre då; Anna kom in i mitt liv när det mesta kändes lite kaosigt inuti mig. Det var lunginflammation och en himla röra i tankeverksamheten. Med ett litet skämt om en fin frukt började vi talas vid och utan att vi visste ordet av hade vi pratat om både fjortishemligheter och livets mest besvärliga sidor.

”Låg på gatan medan rymdskeppen sände meddelanden genom atmosfären.”

FrÃ¥n att vara nÃ¥gon som i princip aldrig behövt reflektera över funktion och funkofobi till att bli en av de som förstÃ¥r det mesta och kan hantera situationen kring mina muskler bäst… PÃ¥ en mÃ¥nad! Bara det! Men det är bara en liten del av det som underlättar vÃ¥r relation. Annat kan en kanske säga om hennes okontrollerade fascination av knappar och saker som blinkar. Jag har en permobil, just saying… Eleverna fick se sin lärare leka idag. Det var säkert en upplevelse.

Vi har kommit varandra väldigt nära på väldigt kort tid. Vänner som henne, som får en att utvecklas, som utvecklas av en och som en kan utvecklas tillsammans med, är guld värda. Eller guld räcker inte, jag menar – allt glitter i hela universum! OCH LITE TILL!

”Du bara får mig att hänga, hänga kvar.”

Och vet ni? Anna är tillsammans med en av mina allra närmsta vänner – Milo. Milo som är en av de mest fantastiska människor jag vet. Hen har dessutom hjälpt mig igenom det rörigaste året i mitt liv. Utan henom vet jag inte var jag hade varit idag, bara att jag inte hade varit här och att jag hade varit mer osäker.

”För du är det finaste jag vet när allt annat här är falskt och fel.”

Tänk att mitt liv är så bra ändå. Att det är fyllt med så vettiga och fina människor. Att jag får jobba med något så betydelsefullt. Och att jag får leta mig fram på krokiga vägar i den här snåriga världen. Det är rätt fint ändå. Kanske det finaste jag funderat på. Och det är värt det – att ge hjärtat rakt ut.

”Jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än.”

Klockan: 18:35 | Kategori: Allmänt, foto, HBTQ | Ingen kommentar »

2014-09-13 lördag

Min bästa sommar

Sommaren 2014 har utan tvekan varit min bästa. Nu i september har jag hunnit med två lunginflammationer, två Furubodaläger och tre prideparader. Jag tycker att det är ganska bra jobbat, speciellt med tanke på hur mycket jag hunnit med däremellan och vilka minnen jag skapat som jag kommer bära med mig i all framtid. Egentligen tror jag inte att denna tiden i mitt liv är bloggbar, det finns så mycket känslor som inte har ord, så mycket tankar som inte kan uttryckas öppet och en hel del som jag vill behålla som just bara minnen. Men jag låter er se bilder och ger er glimtar av vad jag varit med om. För den här bloggen handlar om mig, och det är så här mitt liv ser ut nu.

Jag och Jonna deltog i Lunds första prideparad i början av juni. Stolta och glada! Strax därefter drog vi igÃ¥ng vÃ¥rt sommarprojekt tillsammans med Alva – Krylliga Krusbär. Vi hade mÃ¥nga tankar och stora planer över vad vi skulle göra i sommar och det är väl ingen hemlighet att vi inte hunnit med sÃ¥ mycket av det som stod pÃ¥ krusbärslistan. Men, vi fick igÃ¥ng en podd där vi än sÃ¥ länge diskuterat överlevnadsstrategier samt fördomar och vi har inte tänkt lägga ner, sÃ¥ hÃ¥ll utkik! Ni lär fÃ¥ se mer av dubbelhaketrion!

SÃ¥ fort jag gick pÃ¥ semester skaffade jag mig lunginflammation. Typiskt. Van som han är, min käre far, roade han sig bäst han kunde i röntgenväntrummet. Symboliskt fanns Lin med mig via evighetstecknet runt min arm hela tiden. Jag blev inlagd och med lite fantasi kunde sjukhusrummet lätt förvandlas till Hawaii. Room service och all inclusive var det i alla fall. Och med mina tillfälliga medresenärer komponerade jag poesi. Typ…

Ett par dagar efter att jag blivit utskriven var det midsommar. Jag var ganska okej eftersom hostan inte slagit till, det var en vänlig lunginflammation på så vis. Milo kom till Bromölla och firade med oss. Det var himla fint.

Krylliga Krusbär tar form. Strukturfantasten Jonna gör det hon är bäst pÃ¥ – antecknar och formulerar. Alvas sommarutmaning blir inte svÃ¥r att komma pÃ¥, skräcken för hissar är stor men jag lyckas ganska snart fÃ¥ in henne i en sÃ¥dan. Med nödmat, en hand att hÃ¥lla och fyrkanter att andas i.

I ett förtvivlat försök att få Jonna att sluta använda sockersöta smeknamn på oss skapade jag och Alva ett avtal. Det innehöll tydliga instruktioner för vad som var okej och inte samt hur eventuella felsteg skulle hanteras. Vad vi inte tänkte på innan vi fick Jonna att motvilligt skriva på, var att vi inte längre fick utöka listan med förbjudna ord. Jonna har alltså utnyttjat detta faktum hela sommaren och kallat oss diverse andra sötsliskiga ord. För att kunna hantera detta har jag och Alva gjort likadant. En skulle väl kunna säga att det har spårat.

Träningsgalningarna Jonna och Alva visar musklerna efter ett pass och skryter om att de kan lyfta hela min permo, medan de väntar på falafel. Och ja, om en inte gillar katter så är det lätt att fryna lite när en ser I love cats!

Och sÃ¥ var det lägerdags! Familjeveckan pÃ¥ Furuboda drog igÃ¥ng och det var hur kul som helst. PÃ¥ min lediga kväll drog jag ner till havet med Daniel, förevigade hur glittrigt livet kändes och senare utkämpade jag och Jonna ett krig – taggis VS kottis. Oklart vem som vann. Daniel fick även den stora äran att bli bortrövad med ögonbindel, en skulle kunna kalla det blinddate, och fÃ¥ träffa Fjalar som han pratat sÃ¥ gott om i ett helt Ã¥r. Jullans häst Fjalar har varit den drivande i häst&vagn-körningen i ganska mÃ¥nga Ã¥r pÃ¥ läger, men nu var det hans sista sommar sÃ¥ vi tyckte det var dags.

Min helt lediga dag spenderade jag och Jonna vid havet. Jag badade tre gånger, vi var snyggast på stranden med våra algmustascher och jag skaffade mig livets hemskaste solbränna. Men det var så värt det.

På familjeveckan hade vi tv-tema och vad passar då bättre än just Så mycket bättre? Här ser ni Jan Banan (Sean Banans bror), Carola, Herr Nilsson och Pippi samt Björn Ranelid. Dagen efter började lägret lida mot sitt slut och finalkvällen var ett faktum. Glitter och årets foto med fina Sara, förstås!

Tidernas bästa disco. Snabba gänget var sjukt snabba och alla hade hur roligt som helst. Mysans hashtags exploderade och vi avslutade med #mysanlarmar. Ja, vi satte igång ett larm mitt i natten (inte vårt fel visade det sig sen) och jag älskar bilden som togs. Vet inte vad jag ska skratta mest åt, Madeleines förtvivlan, Mysans tittut, Kristinas frustration eller mitt leende i spegelbilden.

Efter att ha varit ifrån varandra i över en vecka spenderade jag och Alva en dag med att färga våra hår mer eller mindre lila. Jag var på släktkalas för lilla Douglas och någon trodde att jag var Daniels bror. Mina mardrömmar dog av episkt örngott jag fått låna.

Twitterkompisen Therése kom till mig och stannade nästan en vecka, vi hade visst väldigt trevligt och roligt, speciellt sedan vi välkomnade Rufus och Sixten med flera till våra familjer. En vecka med mycket glass, glitter och kramar.

Anna och Josefine tog en roadtrip från Göteborg och vi hade en awesome dag i värmen. När det är så varmt som det var då är det perfekt att ha två vänner med bipap, tyckte Anna som fick privat AC hela dagen. Det var fint att träffa dem båda. Anna träffade jag för första gången när jag var 9 år och trots att vi träffas väldigt sällan är det som att vi känner varandra väldigt väl och vi kan fortsätta där vi var sist. Josefine är den som förstår det där med svaga muskler och vad det gör med en.

Och sÃ¥ var det dags för Ã¥rets andra läger, Solskensvecka 1! Intressegruppen Känn in gick all in pÃ¥ invigningen och vÃ¥r presentation gick uppenbarligen bra för vi fick med oss mÃ¥nga carparsugna deltagare pÃ¥ tÃ¥get! Jag invigde gränsbrytningseftermiddagen genom att utsättas för nÃ¥got jag sannerligen hatar – kladd. Ca alla andra tyckte det var kul och jag, jag andades i fyrkant och tyckte det var helt okej att bli utskrattad.

Snabba gänget pÃ¥ disco, part 2. Vid kvällsfikan förevigade vi den hashtagen som satt mest spÃ¥r, #mysanhänger. Jag och Lin avslutade discot med I will always love you. Rebecka och jag tog pÃ¥ oss den tuffaste rollen i städningen när discot var över – att tömma chipsskÃ¥larna. NÃ¥gon fÃ¥r ju offra sig…

PÃ¥ min lediga dag rÃ¥kade jag och Lin vara blommiga bÃ¥da tvÃ¥. ”Vi är bara pÃ¥tvingade kollegor” försökte hon men jag vet inte hur trovärdigt det är. Jag och Jonna tog en cykeltur pÃ¥ världens trögaste cykel och trots att vi förtvivlat letade sÃ¥ hittade vi ingen glass. Vi träffade däremot världens sötaste kaninunge som vi rÃ¥kade skrämma (förlÃ¥t) och massa björnbär. PÃ¥ kvällen drog vi och delar ur snabba gänget till havet och doppade oss, fortsatte badkvällen i simhallen. Jag och Lin kramades för första gÃ¥ngen <3 och #mysanstirrar.

Rebecka var för lÃ¥ng för att föra ett samtal med pÃ¥ det där viset sÃ¥ vi bytte roller. Hon fick smeknamnet Kompis. Detta var ocksÃ¥ kvällen jag och Kompis och Jullan sprang runt i skogen och letade efter en dyrbar gitarr i panik. Det visade sig vara helt i onödan eftersom gitarren inte var en riktig sÃ¥dan… Vi firade vÃ¥r vänskap och den ickeförstörda gitarren med smörost till kvällsfika.

Dagens nyheter kräver fräsiga reportrar. Vad tycker ni om Gulletussan och Britt? Nåja, i Känn in skrev vi världens carpigaste lägerlåt, vid lägerelden förstås. Så himla supermysigt. Alva fick äran att träffa Fjalar vid sitt besök och jag fick äran att hålla Livia sällskap en stund.

Lägret började lida mot sitt slut vilket vi tyckte var oerhört tråkigt så vi tog oss tid för en ordentlig fotostund med triangeldrama, närhet och dubbelhakor. Precis som det ska vara.

Jullan och jag glittrade till avslutningsdiscot ordentligt, Kompis och jag godkände discot med en tryckare och sedan tog vi vår redan inövade roll som chipsätare vid städningen.

Moa Svan med gäster, typ världens bästa talkshow. Sist jag sÃ¥g Moa var i Göteborg, hon fick mig dÃ¥ att sjunga ”Alla ska bli lesbiska” inför fullsatt lokal, detsamma gjorde hon nu. Jag kan erkänna mig lite starstruck över att hon kände igen mig och pratade med mig innan och pratade med mig under talkshowen och… *hyperventilerar* Efter talkshowen var det regnbÃ¥gsfest och det var helt awesome. Dagen efter Ã¥t jag och Therése sorgliga äckliga pommes i regniga Malmö, det var en märklig dag, men det avslutades med tända ljus och glassmys och djupa samtal om livet sÃ¥ det ordnade upp sig.

Jag kunde inte hantera att årets läger var över så jag åkte och hälsade på Jullan på hennes sista avslutningskväll för sommaren. Vi kände in stranden i natten, var sjukt snabba på disco och tog min och Kompis uppgift att tömma chipsskålen efter stängningsdags. Det var en riktigt najs kväll.

Dagen efter fortsatte carparmyset hos mig, först målade Alva en glittrig fittfjäril på min hand och sedan kom Jullan och fikade och glittrade och vi hade förstås Kärleken med oss. Kärleken är ett litet hjärta i plast som har en stor plats i våra liv.

Jag avslutade sommaren som jag började den, inom akuten och röntgen, bort mot infektionsavdelningen. Lunginflammation. Men jag hann knappt flytta in pÃ¥ Hawaii förrän bÃ¥de Alva och Jonna var där. Alva hjälpte mig att kombinera ihop en sangria (kolla grönsakerna – färgen – ovanpÃ¥ droppet!) och Jonna glittrade lycka i min kalender. Även Jullan tog en tripp till Hawaii och vad hade hon med sig om inte smörost? Vilka fantastiska vänner!

När jag kom hem från Hawaii fick jag det mest fabulösa brev jag någonsin haft i min brevlåda. Hur fantastisk är inte Alva? Det där kan sammanfatta min sommar så väl.

Jag har levt en hel sommar, utan att skänka SMA en tanke. Trots två lunginflammationer. Mitt liv har varit så uppfyllt av annat och jag har mått så bra att SMA fått ta ett stort steg tillbaka. Eller fem.

Det här har på så många vis varit den bästa sommaren jag varit med om. Tack till alla som förgyllt den. Och tack livet. Jag är mer levande än någonsin.

Klockan: 10:30 | Kategori: Allmänt, foto, HBTQ | Ingen kommentar »

2014-06-19 torsdag

I regnbågens paradis

I mÃ¥nadsskiftet maj/juni var jag i Göteborg för att delta i West Pride – Göteborgs HBTQ-festival. Det är en av de bästa helgerna i mitt liv. Den är värd att spara och förvara pÃ¥ alla tänkbara vis och därför gjorde jag en fotosida.

SE OCH LÄS OM MIN UPPLEVELSE AV WEST PRIDE!

Klockan: 10:54 | Kategori: Allmänt, foto, HBTQ | Ingen kommentar »

20140408-175827.jpg

MÃ¥ndag 7 april 2014 stÃ¥r detta i Kristianstadsbladet: Gayelever fÃ¥r inte gÃ¥ som par. Det handlar om studentbalen för Kristianstads avgÃ¥ngselever pÃ¥ Bäckaskogs slott. ”TvÃ¥ tjejer kan önska varandra som baldejt. TvÃ¥ tjejer och en kille kan önska varandra. Men en kille kan inte önska en kille, enligt studentkommittéerna.”

Okej, vi kan börja med att reda ut en sak: anledningen till att en kille kan få gå med två tjejer är att det är för få killar som anmäler sig till balen.

Men, om det nu är sÃ¥ att en ska kunna tvinga en kille (som vill gÃ¥ med en kille) att gÃ¥ med en tjej, varför skulle en inte kunna tvinga en tjej (som vill gÃ¥ med en kille) att gÃ¥ med en tjej? Varför är det alltid de som avviker frÃ¥n den sÃ¥ kallade normen som ska ”rätta sig”?

Gamla traditioner präglar fortfarande balen, det är tydligt. Hetero- och cisnormativt så att det bara skriker om det, och det är ett problem. Förlåt om jag spräcker någons lilla bubbla nu, men 1. alla är inte heterosexuella, 2. alla kan inte definiera sig som kille eller tjej.

Det knepiga med det hela är att det inte hade behövt vara ett problem. Exempelvis skulle studentkommittéerna kunnat para ihop de som önskat varandra, utan att göra en könsanalys av namnen, och lägga till rutan ”annat” under kön.

Men jag visste ju sedan tidigare att det här med baldejter varit en omtvistad fråga i Kristianstads kommun länge. När jag skulle ta studenten 2012 väntade jag, precis som alla andra, med spänning på att listorna med baldejter skulle hängas upp. Dagen de gjorde det gick jag till receptionen där hela väggen var full med lappar, två kolumner på varje, och försökte hitta mitt namn. Mitt på väggen fanns en lapp med bara en kolumn och överst läser jag RG4. Min klass. Mitt namn stod där, utan något namn bredvid. Alla klasser på Kristianstads gymnasieskolor utom RG4 (Riksgymnasiets avgångsklass) och YVTS (träningsskolan) hade blivit tilldelade baldejter. Vi fick gå med varandra, om vi ville.

Jag gick i taket. Stormade in på min svenskalektion där läraren kastade om lektionsplaneringen och lät mig agera på min ilska vilket resulterade i ett mail till skolledningen och studentkommittén. Svaret jag fick var att RG aldrig varit med. Varför inte då? Kunde ni inte frågat oss om vi ville? försökte jag. Efter att jag och fler med mig blivit oerhört upprörda blev även vi i RG4 tilldelade baldejter.

FrÃ¥gan jag ställer mig är HUR SVÃ…RT KAN DET VARA? Ã…terigen, de som önskat att fÃ¥ gÃ¥ med varandra, lÃ¥t dem – oavsett kön. Den som inte önskat nÃ¥gon att gÃ¥ med, ta med den i lottningen.

Något har förändrats, RG får numera vara med i lottningen. Två av tre baldejter får vara samkönade.

En jämställd bal för alla – när?

Klockan: 16:59 | Kategori: Allmänt, HBTQ | Ingen kommentar »