2009-08-26 onsdag

En annan sort

Mellan besöket på hjälpmedelscentralen och tandläkaren åkte vi till McDonalds för att äta frukost/fika och för att fördriva tiden. Vi satt där en bra stund och sen bestämde jag mig för att beställa en McToast, vilket jag hade hört många beställa innan mig.

Hon i kassan sa till alla som beställde:
– Det är cheddarost pÃ¥ toasten.

Men när jag kom fram sa hon:
– Det är en annan sorts ost pÃ¥ toasten.

Det var ingen tillfällighet för hon sa samma sak till säkert fyra stycken på rad innan mig. Ett bevis på att jag blir behandlad annorlunda. Som en annan sort.

Klockan: 20:16 | Kategori: Allmänt, Tankar | 5 Kommentarer »

2009-08-23 söndag

Ta inte för givet

En sak jag, och säkert många andra, upplever ofta är att folk tar de som sitter i rullstol för att vara utvecklingsstörda. Ofta blir jag bemött som om jag vore en treåring och vissa pratar till och med bebisspråk med mig.

Det irriterar mig väldigt mycket. Intelligensen sitter varken i musklerna eller i permon, den sitter i huvudet och mitt huvud är precis som ditt. Jag är sjutton år och minst lika begåvad som du.

Så, nästa gång, tänk efter en extra gång.

Klockan: 17:49 | Kategori: Allmänt, Tankar | 11 Kommentarer »

2009-05-22 fredag

DÃ¥lig dag


Foto: Emelie

Denna dagen har varit allt annat än bra. 

Den började med att jag kollade mobilen och sÃ¥g att Madde inte kunde komma idag… Jag förstÃ¥r henne, det är inte det, men genom mycket jobbigt denna veckan hade jag sett fram emot det och sen bara försvann det. 

Därefter har allt bara varit pest. Vädret är inte fint och jag har suttit här och gjort ingen nytta hela dagen. Bara massa tankar i huvudet och orkar inte ta mig för något att göra. 

Jag skrev ett inlägg innan som jag tänkte låsa och publicera men det hamnade bara i utkastet.. Det är så svårt med lösen, vem man ska ge till och inte. Det svåraste är att säga nej. Jag ska läsa igenom inlägget nu igen, och sen antingen raderar, sparar eller publicerar jag. Mer info om lösen kommer i så fall då. Men ni kan ju skriva här; är det av intresse att läsa? Kommer det accepteras att lösen inte ges till alla? Det kan vara så att jag inte vill ge till de närmsta som jag träffar dagligen, men att jag vill ge till några på nätet, tex. Finns det förståelse för det? Som sagt, jag har inte bestämt mig, men kan vara bra att veta.

För övrigt känner jag mig totalt värdelös som bara sitter här. Men då får jag vara värdelös idag. Jag orkar inte.

Jag är nog trött.

Klockan: 16:40 | Kategori: Allmänt, foto, Tankar | 6 Kommentarer »

2009-05-01 fredag

En annan teori

Vi har funderat lite. Tänkt pÃ¥ mina symptom. Som jag nämnde… var det igÃ¥r eller imorse? Aja, i alla fall om förstoppningen. Vi tror mer och mer pÃ¥ att det var det som fick knappen att läcka. Tog klyx igÃ¥rkväll och det hjälpte rejält. Knappen läckte imorse ocksÃ¥ men jag mÃ¥dde inte längre illa. Feber har jag ju ocksÃ¥ haft och jag har varit dÃ¥lig i magen efter kontrastvätskan som jag drack. Allt det kan höra samman. Jag fick microlax i förmiddags men fortfarande kände jag nÃ¥got som verkligen var i vägen. Vi fick ringa sjukhuset igen i eftermiddag, för om febern beror pÃ¥ det mÃ¥ste jag ju bli av med det sÃ¥ snabbt som möjligt. Var inne pÃ¥ sjukhuset och hämtade klyx som jag fÃ¥tt ikväll. Knappen har inte läckt sedan i förmiddags! Rekord!

Men sÃ¥ har vi ju luftrören. Jag hade en teori om att pulmicorten som jag tar mot min astma morgon och kväll börjat ta slut och att jag därför inte fÃ¥tt i mig allt – dÃ¥ kan jag bli riktigt risig i luftrören. Pappa ska hämta ny pÃ¥ apoteket imorgon.

Rinnande näsa och kliande ögon är lätt att skylla på allergin för mot den har jag enbart tagit ögondroppar i år, ingen aerius.

Detta är enbart teorier och det är kanske så att jag är sjuk också. Men oavsett upptäckte vi småfel som behövde åtgärdas och det är ju bra. Vi har fått vara detektiver idag, jag och pappa.

Det återstår att se hur natten blir och hur jag mår imorgon bitti. Det är nog det som avgör. Är jag sjuk på riktigt så kommer jag bli sämre inatt och må väldigt dåligt imorgon.

Jag behöver tumhållningar.

För övrigt äter jag. Provade barnburkmat, tänkte att det är ju väldigt små bitar, men blä. Stackars barn som måste äta det där. Igår mixade vi grillkorv, gick utmärkt! Idag åt jag mosad potatis och små små bitar kotlett. Smulor, typ. Men sånt funkar ju. Om man behandlar maten rätt kan jag äta nästan allt. Mixern kommer bli min bästa vän. Och oj, vad roligt det är att äta när det går så lätt! :)

Klockan: 21:11 | Kategori: Allmänt, Tankar | 5 Kommentarer »

2009-04-29 onsdag

Jaha, då vet vi

Helt sjukt vad rörig denna dagen blev. Det trodde vi inte heller när vi steg upp imorse!

Pappa ringde mig när jag borstade tänderna, så Alex snackade med honom. Vi hade fått en tid 8.45 på röntgen, så det var bara att ställa in skoldagens första stationer och åka dit.

Vi fick sitta och vänta lite för vi var lite tidigare och jisses, vad jag var nervös. In kom vi ganska snabbt i alla fall och det konstaterades direkt att jag inte kunde sitta kvar i stolen, vilket jag redan hade misstänkt. Jag fick inte heller sitta i Alex knä utan var tvungen att sitta på en speciell grej med ryggstöd. Efter mycket om och men satt jag där i alla fall och Alex fick ju ta i för fulla muggar för att hålla mig upprätt, hade hon släppt minsta lilla hade jag trillat. Men det gick bra och jag litade, som alltid, på henne. Kontrastvätskan jag fick dricka var inte god, men inte så vidrig som jag hade föreställt mig. Verkligen inte god, men det gick. Jag fick ta en stor klunk i munnen, sen hålla det där tills hon sa till och då fick jag svälja. Nio stora klunkar fick jag ta och de röntgade från olika vinklar. Sjukt jobbigt att sitta så där så länge (ca 10 minuter, men det är LÄNGE när man är så sned och svag som jag!) och Alex var också trött efteråt. Hon är egentligen inte frisk utan väldigt förkyld, för övrigt, men ingen annan kunde jobba, så.. Och pappa är i Stockholm. Men, men, vi fixade ju det!

Vi gick upp till fjärde våningen för att träffa läkaren och få ett besked direkt. Eller, nåja, vi gick inom och köpte choklad först för att få bort den mindre goda smaken.. Nio klunkar gick väl okej, men jag ville inte ha kvar smaken hela förmiddagen, liksom. :P

Där kom nästa problem. När jag haft maten på i kanske 10 minuter säger jag, samtidigt som jag känner på kompressen, att vi får hålla koll på den idag med tanke på föregående dagars händelser. Sekunden (och då menar jag SEKUNDEN!) senare känner jag på kompressen igen och då börjar det rinna. Hämta papper snabbt som attan och stoppa maten. Det fortsatte inte rinna då, som tur var. Yes, tänkte vi, vi fick stopp på det. Men något var ju fel, så vi bad om en ny knapp så att vi kunde få byta den på 47:an om det skulle behövas sen.

Vi träffade min läkare, som då inte hade fått röntgensvaret, och jag förklarade exakt hur det kändes. Vatten går problemfritt, men när det är något annat får jag verkligen ta i för att få ner det och ändå känns det som att det åker upp igen. Efter lite allmänt snack så gick hon och kollade efter röntgensvaret igen och då hade det kommit. Jag såg vad de hade skrivit och det var en del rader. Och eftersom läkaren inte direkt sa att allt var bra, som de brukar göra för att man inte ska oroa sig, förstod jag att något var inte som det skulle.

Hon förklarade att när man sväljer så vidgas och stängs matstrupen för att föra maten vidare. På ett ställe i halsen på 3-4 cm gör inte matstrupen det, den vidgas inte alls, utan är ständigt 5 mm bred. Vätska passerade felfritt, precis som jag förklarade. Jaha. Ja, då kan felet vara två saker; antingen att den delen saknar funktion, dvs att den inte öppnas och stängs och jobbar rätt, eller att den krympt just där av någon anledning. Kanske är det trångt med plats där? Oavsett så är det ju inget bra och en utredning med öronläkare (antar att det är öron-näsa-hals) ska starta. Under tiden är det bara att anpassa kosten, jag får inte äta bitar större än 5 mm. Inte ens en makaron liksom. :(

PÃ¥ ett sätt känns det skönt att veta. PÃ¥ ett sätt vill jag inte, jag orkar inte. Till och med min läkare sa ”Det är ju Emma Jönsson och dÃ¥ är det alltid nÃ¥got”. Det är illa när till och med en läkare säger det. Hon sa ocksÃ¥ att detta inte var ett problem hon väntat skulle inträffa med mig, men att sÃ¥nt här händer. Jo, tack..

Vi gick mot sjuksköterskan pÃ¥ 47:an med en ny knapp. Min teori har ju varit att ballongen kanske inte varit rund och att det dÃ¥ finns smithÃ¥l för maten att rinna ut pÃ¥. När vi kom dit sÃ¥g vi att det hade runnit ut massa mer mat, pÃ¥ hela magen och hela byxorna.. Jag hade inte känt det.. Sjuksköterskan bestämde att vi skulle byta den. DÃ¥ var jag sÃ¥ trött (först att inte fÃ¥ nÃ¥got frukost (sondmaten rann ju bara ut och vi fick stoppa direkt), sen jobbigt att sitta och röntgas sÃ¥ länge och sen ”halvdÃ¥liga” nyheter hos läkaren) sÃ¥ jag brydde mig inte. Byt den, du. Jag orkar inte bli rädd. SÃ¥ hon bytte den och jag sa inte ett ord. Hon sa att det var klart och lite halvdött fick jag ur mig ett ”mm” eller nÃ¥got sÃ¥nt. Hon kollade ballongen pÃ¥ den gamla och den var felfri… SÃ¥ jag har fÃ¥tt all mat nu och det har inte läckt sedan dess, men vi fÃ¥r väl se. Det finns inget som säger att denna knappen är bättre än den andra för den andra var ju bara en vecka gammal. Hon visste inte vad vi skulle göra om det fortsatte och hänvisade oss till sjuksköterskorna pÃ¥ barnhab.

Vi fixade sÃ¥ att taxin kom redan lite innan tolv och hoppade över sjukgymnastiken, jag varken orkade eller ville.. Och minsta lilla jag tog i sÃ¥ skulle ju knappen likna en fontän. PÃ¥ väg hem i taxin ringer hon frÃ¥n barnhab och det enda hon kan komma pÃ¥, precis som sjuksköterskan pÃ¥ 47:an är att byta till en tjockare knapp. Men jag förstÃ¥r egentligen inte vitsen med det för hÃ¥let anpassar ju sig till knappens storlek, det vill ju växa igen sÃ¥ mycket det bara kan… SÃ¥ jag fattar nada, ingen förstÃ¥r detta. Jag antar att det förblir en gÃ¥ta.

Det är så oturligt. Det kan räcka snart, tycker jag.

Framför allt; jag vill äta! Jag älskar mat! Visst, ni tycker säkert ”hon kan ju i alla fall äta om det är smÃ¥tt delat” men det är inte samma sak. Kul att äta sÃ¥ndana pyttedelar dÃ¥.

Och förresten, det är lätt att något fastnar i just den trånga passagen där, och då måste vi söka akut för då kan jag ju inte ens svälja saliv.. Välkommen, lilla kamera i halsen.. Jag som knappt kan gapa. :(

Jag har dock varit pÃ¥ otroligt bra humör idag, alla säger det.. ”Hur kan du vara sÃ¥ glad nu dÃ¥?” och ”Du ser ändÃ¥ rätt glad ut!”. Ja. Palla böla för allt. Det är för mycket. Jag har nog inte riktigt fattat allt än. Jag är helt uppe i varv.

Klockan: 13:53 | Kategori: Allmänt, Tankar | 9 Kommentarer »

2009-04-28 tisdag

Otursdag, big time

Det trodde jag minsann inte om dagen när jag vaknade imorse. Okej att jag var trött, men nej. Det skulle minsann inte räcka. Förmiddagen flöt väl på, det var mer fram emot fyratiden allt rasade.

Jag gick tidigare frÃ¥n skolan för att fixa lite grejer pÃ¥ hjälpmedelcentralen, bland annat med ett armstöd. Pappa hämtade mig, och han, jag och Emmi Ã¥kte dit. Det gick bra. Jag smsade lite med Erik, som för er som inte vet är Emmis lillebror, och vi bestämde oss för att ses och äta pÃ¥ McDonalds innan träningen. Vid fyra är vi uppe pÃ¥ Frimus, där han bor, och det första jag upptäcker är att knappen läcker. Massor. Vi gick in pÃ¥ Eriks rum och det bara rann och rann. När det inte slutade fick vi dra ut mat ur magen pÃ¥ mig sÃ¥ att jag inte hade nÃ¥got som kunde rinna ut. Blä. Men vad gör man? Min tröja var dessutom full av mat, sÃ¥ Erik var snäll och lÃ¥nade ut en till mig – tack!

Därefter gick vi till Korridoren för att jag skulle pÃ¥ toa. DÃ¥ är nÃ¥got ändrat med armstödet och sladdarna till joystickboxen sÃ¥ sladden Ã¥ker ur och inget funkar. Wow, precis vad vi ville efter en sÃ¥dan mysig knappincident. Vi fick efter mycket om och men i sladden i rätt hÃ¥l och allt funkade. Erik som inte mÃ¥dde 100 idag höll i mitt nylagade armstöd pÃ¥ väg mot McDonalds för att fÃ¥ lite snÃ¥lskjuts, och precis när vi kör över en kant när vi kommit över en väg fastnar hans rullstol och han flyger ur. Oj. Jag körde precis som jag brukar göra där med Alice som svans, men aja, han mÃ¥dde bra och vi siktade pÃ¥ mat – särskilt jag eftersom min mat försvann ut.

När vi kommit till McDonalds beställer vi mat, börjar äta. Emmi och Erik åt upp ganska snabbt, men när jag bara lyckats få i mig en kycklingbit och lite pommes ser jag Erik och känner inte alls igen honom. Något var väldigt fel och jag fattade ju att det var anfall. Jag sa något, men minns inte vad, så Emmi reagerade och jag tackade Gud eller någon för att just HON var med. Han flög ner på golvet med maten både över och under sig och Emmi följde med. Folk glodde, frågade om vi behövde hjälp med på Emmis anvisningar sa jag till alla att det var okej. Dock var det ett riktigt läskigt anfall så det var nästan dags att ringa ambulans.. :( Jag var riktigt rädd ett tag. Man fattar inte det förrän man upplever det. Fruktansvärt. Han kvicknade i alla fall till efter ett tag och var envis och följde med till idrotten.

Vi trodde inte vi skulle överleva. Allt gick emot oss, precis hela dagen. Och dagen slutade med nÃ¥got väldigt allvarligt. :( Jag sÃ¥g pÃ¥ Emmi att hon inte var 100 direkt och det var jobbigt att se… Men jag var ocksÃ¥ pÃ¥verkad av dagens alla händelser…

Nu är vi i alla fall hemma och hela, även om vi fått byta kläder både pga knapp-problem och blivit kladdiga av McDonaldsmat. Sånt som händer.

Angående knappen kan det vara så att sköterskan inte checkade ballongen innan, för gjorde hon det så missade både jag och Alex det och det är inte troligt. Då kan det vara så att ballongen inte är rund och att det läcker därför.

Det enda jag fruktade för dagen – röntgen – inträffade inte, men sjukt mycket annat. Jag hoppas pÃ¥ en bättre dag imorgon, oavsett röntgen eller ej. Det känns som en bagatell nu.

Klockan: 20:10 | Kategori: Allmänt, Tankar | 3 Kommentarer »

Jag borde suttit med läxan nu som planerat, jag borde göra så mycket. Lära in nya assistenter, plugga järnet, snacka med kompisar. Och göra sånt vanligt. Istället får jag kämpa med alla Emma-problem.

Pappa ringde habiliteringen (min hemhabilitering) och lämnade lapp åt min läkare, så vi hoppades att hon skulle ringa upp under morgondagen. Antagligen fann hon anledningen så viktig att hon ringde upp redan i eftermiddag.

Hon sa att hade jag lika svÃ¥rt att svälja bÃ¥de vatten och mat hade det varit nÃ¥got ”fel” pÃ¥ själva sväljfunktionen. Om det däremot är lättare för mig att svälja vatten är det som om det är nÃ¥got i vägen, eller liknande. Det är ju det spÃ¥ret jag varit inne pÃ¥ ocksÃ¥. Jag känner att det jag äter stannar kvar i halsen, timmar efter att jag ätit färdigt, och harklar jag mig känner jag typ smaken pÃ¥ det hela. Färdigtuggad mat men som ligger kvar i halsen. Om jag dÃ¥ dricker för att skölja ner maten (det har man ju hört sedan man var liten och satte i halsen – ”drick sÃ¥ gÃ¥r det ner, ska du se!”) Ã¥ker drickan bara förbi och maten är kvar. Som fastetsad.

Ett exempel. Jag åt lite kaka vid fyra. Jag känner fortfarande det i halsen. Visst, kakor är väl goda, men det betyder inte att jag vill ha den permanent i strupen. :P

Det enda jag har hoppats på att slippa under denna resan som knappt har börjat vad gäller maten är kontraströntgen. Jag har sett det på TV och jag har hört från vänner; det är superäckligt. Den enda gången jag har fått kontrastvätska i mig, i alla fall i vaket tillstånd, var när de skulle kolla om knappen var OK och då kände jag ju knappast smaken.

Det som kommer hända nu är att jag ska pÃ¥ kontraströntgen. Inom tio dagar. Innan rikskampen. Weey. Jag längtar verkligen… inte. Jag är rädd. Väldigt rädd. Jag vill inte. Vill, men vill inte veta.

Detta var verkligen inte vad jag behövde nu. Och nu bara för att jag har bloggat har jag inte hunnit göra all läxa jag hade planerat, och jag orkar inte heller. All kroppslig styrka är som bortblÃ¥st och motivationen är inte den bästa. Om ni bara visste allt som händer i mitt liv just nu…

Som om det inte vore nog är det mat nu. Byta ut cookie mot köttbulle i halsen.

Klockan: 18:23 | Kategori: Allmänt, Tankar | 4 Kommentarer »


Foto: Alex

Jag har funderat en del om igår, när jag har hunnit. Det har varit fullt ös.

Jag blev jätteglad av att träffa Madde, Mathilda och resten av familjen. De utstrålar verkligen glädje. Jag blev glad över att äntligen få träffa den jag snackat så mycket med. Det känns alltid lite konstigt att ses så där efter att man träffats på nätet; man vet så mycket om varandra men man vet inte hur man är in real life. Madde var i alla fall som jag trott. Ja, Mathilda också för den delen! Jag lovar, hon är lika söt i verkligheten som på bilderna! ;)

Det känns bra att ha någon som förstår. Madde förstår. Madde lyssnar. Hon säger inte bara att hon förstår, hon försöker verkligen att förstå och vi har ofta samma tankar kring grejer. Det gör livet så mycket lättare!

Mathilda visade mig en sån livsglädje, sån otrolig kämpe är hon! Jag längtar redan tills nästa gång vi ses.

Hos dem var jag inte konstig. Jag kanske kände det så ett tag, men de gjorde det inte. Inte på det sättet i alla fall. Annorlunda, visst, det är jag vare sig jag vill eller inte. Men det var liksom accepterat. Jag förklarar det som det undras över, med glädje, för jag vet att det tas emot så bra. Det förstås.

Frågor är viktigt. Vågar man inte fråga får man inga svar. Och svar behöver man för att veta hur man ska förhålla sig till allt.

NÃ¥got jag ofta stöter pÃ¥ är att jag hör föräldrar säga till sina undrande barn att jag har ont i benen, det är därför jag sitter i rullstol. Inte nog med att de fÃ¥r barnen att tro att jag är nÃ¥got konstigt som man inte ”beblandar” sig med – de ljuger barnen rätt upp i ansiktet ocksÃ¥ och ger fördomar som brev pÃ¥ posten!

Jag vågar fråga. Jag vågar svara. Vågar du?

Klockan: 17:47 | Kategori: Allmänt, foto, Tankar | 2 Kommentarer »

2009-04-15 onsdag

Att äta…

…är inte självklart. Jag har förstÃ¥tt det nu.

Jag har nog inte berättat det här i bloggen, det har varit för jobbigt.

Jag har fått problem med att äta.

Att tugga går rätt okej, men det är lite svårt att få in maten i munnen eftersom jag knappt kan gapa. Vi stretchar ju gapet så gott det går, men jag får så fort ont att det inte går.. Alltså är det inte mycket träning där. Tugga går bra, så länge det inte är jättesegt kött och jag äter mycket. Men det är ju rätt naturligt, och så har jag haft det länge.

Det är jobbigt att svälja. Jag måste ha smör eller sås på maten för att orka svälja, och även då får jag ta i ända från tårna emellanåt för att få ner maten. Även om jag dricker är det precis som att det inte vill förbi i halsen liksom.

När jag har ätit klart är jag slemmig i halsen och harklig i flera timmar säkert. Jag kanske börjar aspirera? Det känns inte riktigt som det är så, men det känns som att maten länge ligger på gränsen mellan mat- och luftstrupe och inte vill bestämma sig, och att jag får kämpa mot det någon timme för att det ska hitta sitt rätta hem. Matstrupen, givetvis.

Det är jättejobbigt för mig att äta. Men det skulle vara ännu jobbigare att inte äta. Jag älskar mÃ¥ltid; jag älskar mat och jag älskar det sociala som blir vid en matsituation. Jag vill verkligen inte förlora den biten, dÃ¥ känns det som att jag nästan förlorat allt…

Pappa pratade med min läkare igår, han lämnade ett meddelande och hon ringde upp snabbt. Jag trodde pappa skojade när han sa det, men nej, det var sant. Hon är annars känd för den som inte hör av sig. Hon sa något i stil med att det är vanligt att man sätter i halsen. Då fick ju pappa förklara att jag faktiskt nästan aldrig sätter i halsen, men att det är sväljandet och det som är problemet. Hon sa att hon skulle kontakta logopeden på 47:an (skolans habilitering) och så skulle jag få träffa henne. Hon erbjöd oss också sväljröntgen i Malmö, men de kom överrens om att avvakta med den och bara träffa logopeden till en början.

Jag stötte på logopeden imorse på 47:an, jag vet vem hon är sedan tidigare då hon lärde mig om bliss och då hon varit lite insatt i min tandreglering, så jag berättade för henne och sa att läkaren skulle ringa. Hon tyckte det var bra att jag berättade för henne, men hon sa också att en sådan röntgen visar jättemycket och att det kanske inte går att göra så mycket om vi inte gör den. Så hon skulle berätta för läkaren att vi ville göra den, och då ska jag kanske få träffa en jättebra logoped i Malmö, där röntgen görs, som var specialiserad på just svalg.

Och i och med detta är jag nu invigd i habiliteringens alla yrkeskategorier. Tror jag.

Välkommen, logopedvärld. Välkommen, sväljproblemsutredning. Välkommen, ännu en kamp om maten.

Klockan: 18:48 | Kategori: Allmänt, Tankar | 7 Kommentarer »

2009-03-17 tisdag

Speciella ord

Ord har alltid varit något speciellt för mig. Något jag alltid kunnat fly till. Ibland kan man inte sätta ord på något, men känslan brukar gå att få ner i ord förr eller senare.

Ord kan säga så mycket. Det kan förmedla känslor som inget annat kan. Det kan förmedla så mycket viktiga budskap. Och de flesta kan ju faktiskt läsa. Jag har alltid gillat att både läsa och skriva.

För varje dag som går blir orden allt viktigare för mig. Precis som älskad familj och älskade vänner. Kärleken växer sig större och jag inser vad jag lever för.

Om man då kombinerar detta och ser det som att man får ord från älskad familj och älskade vänner, då betyder det desto mer. Att jag kan skicka ord genom sms, msn, mail eller samtal betyder så mycket. Kommunikation är grunden till allt. Jag älskar sms, jag älskar msn, jag älskar mail och jag älskar att samtala. 

Vissa ord betyder oerhört mycket. När man i svÃ¥ra situationer fÃ¥r ett ”Heja!” eller ”Jag tänker pÃ¥ dig.” betyder det mer än man kan ana. 

En jag smsar och msnar mycket med är Tobias. Vi har skaffat oss en lustig tradition att smsa god morgon och godnatt varje dag, och den traditionen har vi inte kunnat bryta. Nu var vi dock tvungna då han åkte till Tyskland. 

En kväll jag saknade honom och alla sms fick jag ett. Av honom. Oväntat, men sÃ¥ uppskattat. Desto mer glad blev jag när jag läste det: ”God natt. Vill bara säga att du är den bästa vän nÃ¥gonsin. <3”

Det gjorde allt, hela min kväll. Jag kunde verkligen sova gott. :)

Klockan: 20:31 | Kategori: Allmänt, Ã…sikter, Tankar | 3 Kommentarer »