2009-05-04 måndag

Sjukligt

Runt omkring mig sitter, ligger och leker barn. Sjuka barn. Barn med förkylningar, skrikiga barn och barn som gått igenom undersökningar. Stället jag sitter på heter Barnakuten och det är ett ställe jag är van vid. Denna gången var det extra mycket barn. För en stund glömde jag bort att jag själv hade feber och hosta och det jag skulle gå igenom var som bortblåst i mina tankar.

En liten flicka som just lärt sig gå sitter och leker med några av de få roliga leksakerna som finns att tillgå. Hon är glad, mamman bekymrad. Jag hör något om EEG och epilepsi och att inte ta ut något i förskott i samtalet mellan mamman och läkaren. Flickan vinkar till mig och är jätteglad.

Då slår det mig. Såhär ska det inte vara. En liten flicka, glad och lekfull, misstänks ha allvarliga sjukdomar som kanske följer med henne hela livet. Det är så orättvist. Världen är orättvis.

Mina tankar avbryts av orden ”Nu sÃ¥, Emma, ska vi gÃ¥ in pÃ¥ rum tvÃ¥” och jag kastas genast tillbaka till mina problem.

Klockan: 19:47 | Kategori: Ur mitt liv | 2 Kommentarer »

2009-04-11 lördag

Nej tack

Vill du ha en glass?
Nej tack, säger jag. Det är för jobbigt att bita av en strut- eller pinnglass, det blir för kladdigt, jag orkar inte, tänker jag.

Vill du komma hem till mig en helg?
Nej tack, säger jag. Det blir för jobbigt att fixa assistans, det blir för jobbigt att packa alla grejer och åka, det är för besvärligt, tänker jag.

Vill du följa med och ta lite fina bilder på barnen?
Nej tack, säger jag. Det är för jobbigt att hålla kameran och jag kommer ändå inte hinna fånga någon unge på bild när de är så vilda, tänker jag.

Det är tre saker jag egentligen verkligen vill göra, men tre grejer jag tackar nej till för att jag inte orkar. Jag drömmer om att göra de tre grejerna problemfritt, dagligen. De tre, och många fler.

Klockan: 12:04 | Kategori: Ur mitt liv | 5 Kommentarer »

2009-04-10 fredag

Ett par minuter

Jag vaknar. Slår upp ögonen, ser sondmatsväskan hänga ovanför min säng. Jag slumrar till. När jag vaknar på nytt hör jag assistenter i rummet bredvid, de planerar hur de ska jobba framöver. Jag behöver flytta min arm och jag tar i med all min kraft, men lyckas bara flytta den en centimeter. Jag är för trött för att ropa på någon. Jag stänger ögonen igen och känner hur en maskin stötvis trycker ner luft i mina lungor för att jag ska kunna andas. Det susande ljudet är sövande och jag somnar igen.

Ett par minuter ur mitt liv. Ett par minuter ur mitt liv som annorlunda.

Klockan: 17:40 | Kategori: Ur mitt liv | 2 Kommentarer »