Det har varit en bra dag idag. Såklart. Häromdagen upptäckte jag att många nyckelord, viktiga ord som är vägen till lösningar, börjar på t. Torsdag börjar på t och det blev toppen!

Vi blev klara med vår sista artikel. Oväntat, eftersom det var svårt att komma i kontakt med intervjuoffret. Det blev en intervju på trekvart som var väldans trevlig. T – där har vi det igen.

Sista praktikdagen för denna veckan, tidningen trycks imorgon och därför jobbar vi igen den dagen hemifrån vid ett senare tillfälle. Efter praktiken brukar jag spendera min tid på AudioVideo till stängningsdags, därav bilden. T som i tid!

Klockan: 19:52 | Kategori: Allmänt | KOMMENTERA »

Ja minsann, idag blev det ingen praktik inte. Studiebesök med skolan i en moské i Malmö/Rosengård och efterföljande lunch på McDonalds. Pytteliten restaurang med stor toa. Var tog logiken vägen..?

Fick bytt min matpump också. Den tjöt och protesterade hejvilt. Det har den gjort sen jag fick den för en vecka sedan (byte pga service) men idag gick det inte alls. Efter en timmes kämpande med att trycka på påsen i förtvivlat hopp om att få i mig någon mat fick jag låna en klasskompis pump. På vägen hem var jag inom barnmottagningen. Håller tummarna att denna funkar bättre.

Ikväll har vi varit och hälsat på farmor i hennes nya boende. Serviceboende, där hon kan få den hjälp hon behöver. Det var en väldigt ledsen Anna vi mötte när vi kom, men när vi sa hejdå var hon samma gamla goa farmor som vanligt. Lite mer glömsk och förvirrad bara.

Klockan: 21:32 | Kategori: Allmänt | 1 kommentar »

Två ögonblick från min dag.

Alice är måttligt sur över ommöbleringen i matsalen på praktikplatsen – av den enda anledningen att hon inte alls kan låta bli att backa in i stolpen. Varenda gång hon ska från bordet.

Affärer som affärer, pengar som pengar. Efter praktiken är jag med min far på AudioVideo tills de stänger och där fanns guldpengar. Pippi Långstrump-nostalgi. Precis lika goda nu som när jag var barn.

Klockan: 21:31 | Kategori: Allmänt | 3 Kommentarer »

Måndag… Fördelen är att det är en hel vecka till nästa.

Ny vecka innebär denna gången praktikvecka. Jag bor i Bromölla och då blir det inte någon datortid. Mest skönt faktiskt. Har ju allt jag behöver i luren.

Reportageskrivande igen då. Vet du något intressant som händer i Kristianstad? Hör av dig!

Nu ska jag bara ta det lugnt och titta på Guldbaggen.

Klockan: 20:03 | Kategori: Allmänt | 1 kommentar »

Choklad sägs höja serotoninhalten. Man måste ju prova…

Klockan: 20:10 | Kategori: Allmänt | 2 Kommentarer »

När jag kom till Bromölla på min födelsedag låg ett paket i köket. En tröja med text, som ni ser på bilden ovan, från min kära vän Helena. Blir man glad eller blir man glad?

Jag är minst lika tacksam över att jag funnit henne som hon är över att ha funnit mig. Vi tycker ofta likadant men tänker olika vilket innebär att vi kan hjälpa varandra mycket. När vi inte jagar diagnos till John eller pratar om habrelaterade saker kan vi ju alltid stämma av hur våra blommor mår och hur vi vattnar dem. Lagom mycket tantpoäng alltså.

Tack för att du finns, Helena!

Klockan: 20:32 | Kategori: Allmänt | 1 kommentar »

Bättre sent än aldrig, är förmodligen ett lämpligt uttryck i detta inlägget.

Smakade Dumle pepparkaka för första gången nu. Det var ju sjukt gott! Jag gillar inte Dumle annars, men dessa smakar ju bara pepparkaksdeg!

Klockan: 20:36 | Kategori: Allmänt | 2 Kommentarer »

Puh. Detta har varit en jobbig dag. Utan permo. Den där årliga servicen som måste göras. Elektronikservice hämtade den imorse och jag förhandlade mig till att få tillbaka den ikväll. Ett par dagar i manuell rullstol orkar jag inte. Faktum är att jag var trött redan efter en timme. Eftersom jag inte själv kan styra tilt och elbälte blir jag väldigt trött i nacke och armar, framförallt.

Efter en förmiddag i skolan begav jag mig mot ABK’s kontor för att skriva under hyreskontraktet. Gött att ha det gjort! Hur många vuxenpoäng? Tro det eller ej, men jag gick hem och vilade sedan. Låg i sängen och kollade på film. Det ska mycket till för att jag ska vila, om ni inte redan visste det. Vid halv fyra dök tre arbetsterapeuter upp – min, hennes vikarie och en från kommunen. Hon från kommunen checkade vad jag redan hade och sen tittade vi och mätte i nya lägenheten. Det skiljer ett par dm men vi har bra mått så Liko ska nog kunna lösa det med liftarna. Därefter blev det sorgligt ett ögonblick, det var sista gången jag träffade min arbetsterapet innan hon går på mammaledighet. Hon är helt fantastisk på alla sätt och vis och hon krigade verkligen alltid för att jag skulle få det bästa. Jag önskar henne all lycka till men jag kommer att sakna henne. Nej, nu får jag rycka upp mig, ska ju inviga de nya stackarna i den komplicerade Emma-världen!

Nio timmar utan permo gjorde mig överlycklig att återse denna underbara frihetspryl. Jag tackade för årets service och hoppade över. Det kändes bra. Eller vänta nu… Tilten hackade och lät inte helt frisk! Ringde tillbaka på mobilnumret och killen från Elektronikservice dök återigen upp. Han hörde det och började titta… Då försvann det. Tack och hej igen. Nu hoppas jag att det funkar.

Jag har adressändrat och imorgon fortsätter jag att jaga vuxenpoäng. Ansökningar hit och intyg dit, ringa samtal för att boka och boka om och allt vad det är. Godnatt!

Klockan: 19:42 | Kategori: Allmänt | KOMMENTERA »

Ni kanske har hört talas om tv-programmet ”Mot alla odds” som hade premiär igår. Det har ända sedan SVT gick ut med programidén varit en hel del debatt kring programmet, vilket givetvis tog ny fart när det var sänt.

”Mot alla odds” går ut på att tio personer med olika funktionsnedsättningar ska ta sig 150 mil genom Afrika på 24 dagar.

Som jag nämnde i bloggen igår får personer med funktionsnedsättningar oftast endast synas i media när det handlar om just funktionsnedsättningar. Det tycker jag är fel. Varför är det så svårt att inkludera människor med funktionsnedsättningar i alla vanliga program? Vi är väl ändå människor?

Många tycker att vi med funktionsnedsättningar nu borde vara glada för att vi får tv-tid. Vi får ju i alla fall synas, det måste ju vara bättre än ingenting? Nej, jag kan inte tycka det. Personer som inte är så insatta i vad funktionsnedsättningar innebär reagerar troligtvis med ”ååå, vad duktiga de är!”. Eller ännu värre, ”ååå, vad duktiga de är, trots att de är handikappade!”.

Detta handlar inte om ett tv-program. Det handlar om synen på människor.

Är det den stämpeln vi vill ha? Att man är duktig om man har en funktionsnedsättning?

Jag är så förbannat trött på offer-/hjältementaliteten och medias framställning av personer med funktionsnedsättningar. De enda som har lyckats riktigt bra är Bolibompa som har anställt Lovisa, som har en synlig funktionsnedsättning, som programledare.

Jag tittar på ”Mot alla odds” eftersom en vän till mig deltar. Det kan tyckas vara dubbelmoral, men jag ligger knappast i riskzonen för att börja se alla personer med funktionsnedsättningar som offer eller hjältar. Faktiskt.

Den dagen personer med funktionsnedsättningar inkluderas i media tillsammans med alla andra människor, då har vi kommit långt. Fast hur var det nu… 2012? Vi borde varit där för längesedan.

Klockan: 19:47 | Kategori: Allmänt | 5 Kommentarer »

Inspiration. Vad är inspiration? Vad får jag inspiration från? En sak som är säker är att förmiddagens studiebesök fick mig att tänka efter en extra gång. Och jag blev inspirerad.

Axel Danielson började år 1999 att filma sina systersöner Gustav och Oskar. De är tvillingar och en av dem är kortväxt. När Axel började filma bestämde han sig för att han skulle följa dessa barnen från att de var nio år till att de blivit 19. I tio år skulle han filma deras vardagliga liv och sedan skulle han klippa ihop det till en film – Pangpangbröder.

Han berättade att det medfört vissa svårigheter. Han och killarna bestämde tillsammans att han skulle filma allt, men att de sedan i klippningen fick säga nej till de klipp de inte ville ha med. Axel till och med sov på en madrass i deras rum, allt för att kunna fånga varje liten intressant händelse i deras liv, dag som natt.

Det jag fastnade för mest, med filmen och bakgrundstankarna till filmen, var att Axel var oerhört noga med att killarna skulle vara jämlika och framställas på ett ärligt och rättvist sätt. Bara för att Oskar är kortvuxen ska inte fokus hamna på det, utan på Oskar som person. Han berättade att Oskar själv sagt att han är så trött på att det i filmer bara fokuseras på, eller handlar om, funktionsnedsättningen så fort en person med funktionsnedsättning är med. Och jag kan inte annat än hålla med. Jag kan rabbla upp hur många filmer som helst där någon av karaktärerna har en funktionsnedsättning, men inte alls så många där inte själva filmen handlar om det. Glee är väl i sammanhanget ett mycket bra exempel, men i övrigt känns det som att enbart Bolibompa förstått att människor med funktionsnedsättningar vill synas på samma villkor som alla andra och inte enbart med fokus på funktionsnedsättningen.

Efter ett års arbete med redigering tillsammans med några medarbetare kände Axel att det ändå inte stämde. Det han ville få fram med filmen, det äkta och verkliga, hade inte riktigt kommit fram. Han bestämde sig därför att göra om allting vilket innebär sjukt mycket arbete. Men filmen blev som han ville och faktum är att killarna inte valde bort en enda scen.

Så, vad tyckte jag?

Filmen bröt mot alla regler vi lärt oss i skolan, men den får ändå gott betyg av mig eftersom den är så brutalt rak och ärlig. Det är en film där man bara ska titta på vad som händer, man ska inte fundera på vad som händer härnäst, som Axel förklarade det. Lite som YouTube, små snuttar från det riktiga livet som är intressanta att se trots att det står i beskrivningen precis vad som kommer att hända i filmen. Man blir involverad i killarnas liv på ett genuint sätt och det är lätt att känna igen sig. Ett stort plus får den såklart för den ovanliga men ack så viktiga syn på människor. Med eller utan funktionsnedsättningar.

Klockan: 18:49 | Kategori: Allmänt | KOMMENTERA »