Detta var nog en av de få dagarna vi inte försov oss. Emmi hade jobbat natten, men det var Alex som var ansvarig för uppstigningen fortfarande. 

Första tävlingsdagen, en underbar morgon med laddade BW-medlemmar! 

Vid frukosten. Gud, vad fint det var i baren/restaurangen på hotellet i Umeå!

När frukosten var intagen var det dags att bege sig till Noliahallen där tävlingarna skulle äga rum. Vi samlades vid hotellentrén klockan åtta och skulle befinna oss på tävlingarnas plats halv nio. Det var dimmigt ute, när vi åkte ner med hissen såg man i princip ingenting. Kallt och rått ute var det också! Hy!

Efter tjugo minuters promenad var vi framme. Titta dimman!

Här plockas Black Wolves-flaggan och Skåneflaggan fram, det ska minsann synas att det är vi! ;)

Dags att gå in! Hu, spännande!

Ibland blir det lite brutalt även att sätta nummerlappar.

Oj, vad sportig jag ser ut. ;)

Assistenterna fick också Black Wolves-tröjor. Såklart! De är ju också med i teamet och hejar. :)

Vi tre klarar allt! Det har jag fått bevisat med denna resan!

Såja, då var det dags för tävlingarna att börja på riktigt. Klockan var nog närmare nio när innebandyn drogs igång.

Göteborg var blåa.

Magda, min AT.

Megafonerna var väldigt poppis, så busschauffören tog saken i egna händer och tejpade fast den så att Fille skulle kunna trycka själv. Kanon! Fast kanske inte för våra stackars öron, jag och Emmi satt i hans sikte hela förmiddagen.. Haha.

Koncentrerade.

Det tog inte lång tid förrän vi upptäckte att klockan inte sköttes ordentligt. Ni vet, där tiden och målen visas. När domaren blåser eller gör tecken ska klockan stannas, typ vid utvisningar och såndant. De stannade nästan aldrig den! Vi fick sitta och skrika om det hela tiden.. Suck.

Skärholmen/Stockholm i vitt, mot Kristianstad i svart. Denna matchen vann vi med 3-0! Hurra!

Vi var i alla fall ingen dålig hejarklack! Vi skrek, tutade, lät med megafonerna, klappade, trummade på en trumma.. Och vi skrek så att vi nästan tappade rösten allihopa! De andra lagen satt helt tysta, när tex Skärholmen och Göteborg möttes hörde man ingenting.. Men när Kristianstad vad med i matchen, då överröstades musiken minsann! Det var helt sjukt kul, sådan lagkänsla man fick! Här på bilden sitter ändå de flesta.. Ni skulle sett och hört när vi var som mest högljudda! Haha!

Speakern gick runt och lyssnade på dialekter och Alex var livrädd att han skulle komma till henne.

Vårt grymma lag laddar.

Lite ovanifrånfoton. Här ser man Göteborg i blått och vi i svart.

Sorry för den dåliga hörnan. Jag ville bara att ni skulle få se en överblick av hallen. Stor var den! :)

Vårt lilla läger. De andra var överallt och ingenstans. Så osociala! De gömde sig nästan för oss, men det kan jag tro, så som vi gapade och förde liv. Haha, vi måste ha varit skräckinjagande. :P

Mange och hans fina trumma. Den kommer inte hålla så länge. 

Umeås skickligaste spelare. Han gjorde merparten av Umeås mål.

Kristianstad mot Göteborg. 

Speakern närmade sig oss och Alex försökte försiktigt smita undan, men allt för många hade hört om hennes rädsla inför detta moment så de höll henne kvar. Hon lyckades smita ändå och det tystades ner. Då utropade någon att hon fyllde år, så hela Noliahallen sjöng för henne! Hahaha, hon tyckte det var så pinsamt! Men vi andra hade riktigt kul. ;)

Micke jublar för ”födelsedagsbarnet” medan Janne räddar henne. 

Erik gör mål mot Göteborg. Weey, duktigt! Vi vann denna matchen med 8-0. Detta går bra!

Det var SNÖHÖGAR däruppe! Herrejisses, här hemma hade de sommar!

Erik pratar lite med Lindas lillasyster Tea. :)

Fredrik sitter stolt med Skåneflaggan i högsta hugg. :)

Matchen mot Umeå valde jag inga bilder från, det var inga direkt bra. Vi vann i alla fall med 3-1. Här började det bli motstånd, Umeå var duktiga! 

Härefter väntade finalen mellan Kristianstad och Umeå, men den fick verkligen vänta. Innan det skulle det bli pingis och precisionskörning!

Precisionskörningsbanan sattes upp och vi fick börja titta på den och memorera. Starten är vid hatten och konen längst bort. Vid de röda konerna kör man slalom framlänges, vid de gula backar man. Innan den sista röda konen ser ni en liten hatt, den skulle man köra över med något bakhjul. Om man kör på någon kon eller missar något moment får man 5 sekunders tidstillägg. 

Fortsättningen. Man skulle köra in i den gula kvadraten, snurra ett halvt varv, backa ut. Köra över hatten med ett bakhjul, sen köra slalom mellan de röda konerna (med start på höger sida) in i mål.

Vår stolthet i pingis. Som vanligt vann han alltihopa lätt. :)

Här var fortfarande någon Umeåspelare kvar, men sedan hade vi ca 7 elever kvar, enbart! Så vi tog alla priser i pingisen. :)

Vinnaren! :D

Direkt över till precisionskörning. Koncentrerad var jag!

Filles tur.

Det var ett moment till i detta, och det var att köra med ögonbindel och hörselkåpor och stanna inom ett visst område där de hade tejpat. Ju närmre man är desto mindre tidstillägg får man. Svårt!

Marina vann denna grenen. Inte svårt med en liten bakhjulsdriven stol visserligen. ;)

Här efter dog kameran tyvärr. Det blev final mellan Umeå och Kristianstad. När det var ett par minuter kvar av andra perioden stod det 1-1 och det var jättespännande. En minut och två sekunder innan matchen var slut gjorde Umeå ett mål och vi hann inte ta igen.. :( De vann alltså. Fast vi såg det positivt, innebandyn är en gren i sig och tillhör Rikscupen, inte Rikskampen. Vi hade fortfarande stor chans, vi hade tagit alla priser i både pingis och precisionskörning! 

På kvällen var det någon gemensam middag med alla Riksgymnasierna på Dragonskolan, där Umeåeleverna går. Innan detta fick vi visa vad vi gick för, vi duschade mig på 20 minuter och strax efter det var både Alex och Emmi också klara i duschen. Fast sen skulle de fixa sig i hundra år innan vi kunde gå, men det var en annan femma. ;) Och vi hann faktiskt! Det var några timmar, men det tar trots allt lite tid. Aja, här är vi i alla fall på väg genom Umeå!

Erik åker snålskjuts. Hihi.

Tuffing. :P

Göteborgaren Isabell som jag känner sedan alla läger, och jag. Kändes konstigt att tävla emot henne, för på Furuboda har vi nästan alltid varit i samma lag. Men vi hejade på varandra, så det var inte jobbigt eller så. :)

Vi har just fått reda på att det blir pastagratäng till middag och vi försöker se otroligt besvikna ut – och lyckas nog rätt bra! ;)

De var inte riktigt lika skickliga teaterspelare. Emmi, du har ändå gått på teater! ;)

Långbord.

Pingismedaljer delas ut. Sebastian etta (till höger), Albin tvåa (i mitten) och Erik trea (till vänster). 

Robin har fått bronsmedalj i precisionskörning, här får Fille silver. Marina får härefter guld. Hurra, alla medaljer där också!

Umeås vassa lagledare tar emot priset för Rikscupen.

Ehm.. maten. Plastbestick, papperstallrikar och pastagratäng. Vi trodde det skulle bli ”fest”!

Glassen var i alla fall god!

Emmi, som redan här hade haft ont i magen ett dygn, stackaren. :( Kul att hon hängde på i alla fall! Som vanligt sitter hon med sin mobil.. ;)

Chokladsåsen blev med i bild och det fick mig genast att tänka på en grej. Fredrik skulle ge Alex chokladsås. 
Fredrik: ”Ska du ha chokladsås?”
Alex: ”Ja.”
Fredrik: ”Var ska du ha den?”
Alex: ”Överallt.”
Emmi: *gapskrattar*

Det tog inte lång tid innan hela BW visste om detta.. ;) 

De hade en jättestor blisstavla hängandes i korridoren. Kanon ju! Märks att de är mer vana på kommunikation. Här i Kristianstad har vi ju bara en blissare, resten pratar.

Vi gick alltid och kollade oss i alla speglar vi hittade, så här var ju då det ultimata. Varsin! Haha!

Efter middagen var det musik, popcorn, chips och karaoke i ett par små klassrum, men där var så knökfullt att vi bara kollade och sen gick vi igen. Hade lite att fixa på hotellrummet.

Sjukt fin himmel den kvällen!

När vi var klara på rummet åkte vi upp på fjortonde våningen. Klockan var nog närmre tio här, så det började bli lite mörkt, så bilderna blev suddiga.. Men, men, här är Umeå i alla fall!

Jo, sen hände det en grej.. Haha. Alex skulle spola på toaletten, men det funkade inte, så hon tryckte lite till. Och lite till. Vi hade ett alldeles nyrenoverat hotellrum. Spolknappen satt på väggen och det var så fint så. När hon tryckte bestämt en sista gång så flög hela knappen genom både kakel och gipsskivor och försvann. Oops. Och den fina silverkanten som prydde knappen hamnade i toalettstolen. Ojdå.

Illa.

Jag hörde detta från sängen där jag låg. Hörde inte exakt vad, utan bara en stor fet smäll. Emmi flög in där snabbt som attan med rädsla för att alla hennes grejer hade förstörts, men började genast gapskratta. Alex skickade några sms och det tog inte lång tid förrän Erik och Robin Aronsson var där och skrattade åt händelsen. Stackars Emmi fick springa ner i receptionen och berätta vad som hade hänt och det enda receptionisten fick ur sig var ”oj”. Jag förstår henne.

Natten skulle Alex jobba. Godnatt, säger jag och Emmi. Hejdå, säger Alex.