Jag skojar inte om jag säger att helgen den 30/5-2/6 2014 är en av de bästa i mitt liv. Så här nästan tre veckor senare är jag fortfarande helt upprymd och uppfylld av det jag upplevde då. Så, vad gjorde jag egentligen? Vad var det som var så speciellt?

Jag var på West Pride, Göteborgs HBTQ-festival! Det var första gången jag befann mig i ett HBTQ-sammanhang och det var helt fantastiskt!

Caroline jobbade i Unga Rörelsehindrades tält och henne var den första jag hittade när jag anlänt till Göteborg. Så himla fint att ses! I tältet kunde en ta en cripselfie, få koll på vilka fester en skulle dissa pga otillgänglighet, samla på sig fräcka pins och äta funkofobipiller.

En del av regnbågsparken.

Crip & proud!

Efter att ha hämtat festivalarmband pÃ¥ Nordstan begav jag mig mot en föreläsning av Mian Lodalen som skrivit boken ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” som pÃ¥ bilden presenteras av Lars GÃ¥rdfeldt. Väldigt rolig och inspirerande föreläsning!

EfterÃ¥t träffade jag Lenny – äntligen! Det är sÃ¥ spännande med möten som frÃ¥n början var helt slumpmässiga och inte förrän lÃ¥ngt senare kommer att bli en kontakt. Jag träffade Lenny för första gÃ¥ngen när jag var pÃ¥ andningsregistrering i Lund för tvÃ¥ Ã¥r sedan. Jag satt och pluggade matte pÃ¥ sjukhusskolan hela dagarna och ibland trillade det in gamla elever där. Lenny var en av dem. Läraren presenterade oss för varandra och vi gick in för att rösta pÃ¥ Lenny i en blodgivarkampanj. Jag hittade henne pÃ¥ Twitter och började följa, och först nu har vi upptäckt att vi brinner för samma sak – HBTQ – och fÃ¥tt en väldigt fin kontakt. Lenny är speciell för mig, jag känner igen mig i mycket av det hon berättar och det har fÃ¥tt mig att vÃ¥ga växa. SÃ¥ det var himla fint att äntligen fÃ¥ kramas och prata IRL, när det finns nÃ¥got viktigare än sjukdomshistoria som fört oss samman!

Signerad bok med lebbhälsningar från Mian!

Sen slöt även Marre upp som jag lockat med mig från Skåne. Vi hängde lite i regnbågsparken och var sociala.

Favoritpodden Ramsby/Fischerström har gått varm i öronen det senaste halvåret och inte helt oväntat fick jag syn på Lovisa som är en av de två som driver podden! Har ni inte lyssnat på den, gör det. Ni kommer inte att ångra er!

Emma goes starstruck när Lovisa instagrammar en selfie!

NÖJD!

Till min stora glädje spelade mitt favoritband Steget i regnbågsparken på kvällen, och vi stod längst fram.

Häng i regnbågsparken med fina människor som jag lärt känna via nätet. Vi snackade och insöp den regnbågsfärgade stämningen i staden och allt kändes så himla fint. Kunde det här verkligen vara på riktigt?

Lördag morgon gick vi upp tidigt för att gÃ¥ genom stan till Frilagret… och LESBISK FRUKOST! Lenny var en av anordnarna sÃ¥ det var hon som lockade dit mig. Känslan pÃ¥ frukosten är nÃ¥got av det häftigaste jag varit med om. Det var sÃ¥ lätt att prata med bordsgrannarna, ingen tittade konstigt, alla var där av samma anledning – att skapa ett lesbiskt rum.

Elin Skarin spelade och sjöng egenskrivna lÃ¥tar, sÃ¥ galet bra! Om du undrar varför du fÃ¥tt sÃ¥ tokigt mÃ¥nga spelningar pÃ¥ soundcloud efter frukosten sÃ¥… *räcker upp handen*

Falk, Grahn och Ljung stod på tur med sjukt bra musik de också. Så gött!

Sist men definitivt inte minst – Göteborgs feministiska kör! Stämningen när de sjöng om att krossa heteronormen och att framtiden ska byggas med antirasistisk feminism fÃ¥r mig fortfarande att rysa.

Min favorit Caroline hade fyllt år så jag och Johnie hade laddat upp med en present som vi tyckte var sjukt kul. I podden pratar de mycket om att det är typiskt lesbiskt att ha katt och keps. Kepsen har ju inte varit några bekymmer med, men den där katten har Caroline haft huvudbry kring. Vi tog saken i egna händer och skaffade henne en katt och ett diplom i Full Patte-stil och problemet är löst! ;)

Höjdpunkten som hade lockat mest av allt till West Pride var givetvis Ramsby/Fischerströms livepod!

Och jag och Marre satt längst fram. Hängivna som få!

Idolbild med Cissi också förstås!

Hon där i mitten är tokigt nöjd! Ramsby/Fischerström <3

Ã…rets hetero… Gudrun Schyman! Det var fantastiskt att fÃ¥ se och höra Gudrun pÃ¥ riktigt, pÃ¥ nära hÃ¥ll. Och det var ett spännande samtal mellan Mian och Gudrun, som inte längre är sÃ¥ säker pÃ¥ att hon är hetero. Ni skulle hört applÃ¥derna i tältet! :P

PÃ¥ kvällen var vi pÃ¥ en talkshow – Moa Svan med gäster. Det var helt tokigt fabulöst! Moa är sÃ¥ otroligt rolig och den lesbiska stämningen var pÃ¥ topp. Mot slutet skrevs ett lesbiskt anthem och jag tycker att ni ska kolla:

Dags för paradpepp!

Innan tälten stängde på lördagskvällen drog Ina igång och gjorde plakat för Unga Rörelsehindrade.

Vad tycks?! Vi var i alla fall väldigt nöjda!

Söndag och dags för regnbågsparad, jag och Caroline är orimligt pepp!

Obligatoriska resebilden.

Jag och fina Ina innan avmarsch!

Det var så himla varmt och ingen skugga fanns att tillgå där vi stod uppradade. Precis när paraden började röra på sig öppnade sig himlen och det började regna, samtidigt som solen lös. Såklart, det är ju regnbågsparad! <3

Paraden var så lång att när det första ekipaget nått målet hade inte det sista börjat röra på sig än. GRYMT!

Anna och Lenny stod vid sidan av och hejade pÃ¥ – SÃ… HIMLA FINT!

Vi skrek tills rösterna tog slut – GÃ… ELLER RULLA, ALLA VILL KNULLA!

Jag behöver inte säga att stämningen var på topp, va?

Christoffer som jag lägerjobbar ihop med hakade på!

Det gjorde även min kompis Anna, blev så glad! Kul att ses, även om det bara var en liten stund i paraden!

Framme i trädgÃ¥rdsföreningen där det fullkomligt kryllade av regnbÃ¥gsflaggor. I’m in heaven!

Lenny gör sig redo för att inta scenen…

…medan nÃ¥gon och Rickard Söderberg välkomnar alla!

Queer allsång! <3

Bara så himla awesome!

Vi tynar bort lite i värmen, njuter av stämningen och bara har det gött tillsammans.

När söndagen tog slut tog även West Pride slut. Jag hann med så otroligt mycket att det inte alls kändes som att helgen gått för fort, jag fick med mig massor därifrån. På måndagen innan jag åkte hem kom Lenny förbi mitt hotell och vi satt och snackade en bra stund. Det var fint och väldigt betydelsefullt, vi är olika men ändå lika och hon har hjälpt mig mycket.

Sammanfattning av helgen: Det var en mäktig upplevelse att känna sig hemma när en är borta. Att få vara en del av en gemenskap där precis allt känns jätterätt. Mitt hjärta är mer regnbågsfärgat än jag tidigare förstått och det är så himla, himla, himla fint.